Jag har nu varit hemma i nästan två veckor, men på grund av min sedvanliga kommahemtillSverigeigenefteratthabottenlängretidutomlands-depression har det här sista, avslutande inlägget med en sammanfattning från min termin i Chile låtit vänta lite på sig. Nu har jag dock haft tid att fundera, reflektera och minnas, så var så goda - här kommer en, om än alldeles för lång för att kunna kallas kort, resumé av min fantastiska termin i Viña del Mar.

Mars


Min första dag i Viña spenderade jag med min morbrors vän Alex och hans flickvän Patty - ett mycket fint mottagande och en ännu finare dag.


Efter bara några dagar hade jag, mina Linkan-vänner Tanja och Bella och vår nyfunne kanadensiske vän Josh lyckats hitta ett boende - och vilken lägenhet sedan (andra huset från vänster, sjunde våningen). Havsutsikt, 2 pooler, gym, egen tvättmaskin...Ganska så perfekt, med andra ord.


Första gemensamma middagen med mina roomies Josh, Bella och Tanja!


Jag och Josh besämde oss för att åka till universitetet och spana in campuset några dagar innan terminen började. Nu stämde dock bilderna av campuset vi fått skickade till oss via mail inte riktigt in med verkligheten - det nya campuset var nämligen inte klart och fram till dess skulle våra föreläsningar och lektioner hållas på det gamla, ganska så slitna, campuset.


Men Josh var ganska glad ändå.


Terminsstart innebär som vanligt nya bekantskaper. Här är en del av höstterminens utbytesstudenter vid vårt universitet, "Universidad Adolfo Ibáñez".


Här är jag ute och lunchar med min fadder Gabriel, efter att han hade offrat hela sin lediga dag på att hjälpa mig med en hel massa ärenden och trist byråkrati.


Som att fixa chilenskt id-kort, till exempel.


Det dröjde inte länge innan vi kände oss som hemma i vårt nya hem - framförallt med byggnadens olika faciliteter. 


Ganska precis en vecka efter skolstart fick vi vara med om vårt livs första (och förhoppningsvis sista) tsunamievakuering.


I mars blev det två vändor till huvudstaden Santiago för min del. Första gången för att träffa mina gamla roomies från min termin i Salamanca -07; Maria från NY och Georgie från England. Med dem på resan var även Marias kusin.


Den andra trippen gjorde jag tillsammans med mina fina, nuvarande, rumskamrater.


Förutom resorna till Santiago gjorde vi utbytesstudenter en utflykt till grannstaden Valparaíso tillsammans med vår lärare i spanska.






Förutom en omfattande lektion i chilensk arkitektur fick vi även bekanta oss med den chilenska matkulturen.


Eftersom det var sensommar och fortfarande riktigt behagliga temperaturer spenderades en stor del av fritiden på stranden.


På stranden har man en ganska bra utsikt. Joggandes marinsoldater, till exempel.


Ja, solnedgångarna var inte så pjåkiga de heller.


I slutet på mars fick vi finbesök i form av Tanjas vän Johan. Vi passade bland annat på att testa sandboarding, som resulterade i en hel del vurpor, sand ungefär överallt, samt sandloppor - men det var det värt.




Vi åkte även på festival i Santiago, där höjdpunkten var The Killers.


Efter festivalen mötte vi upp Peter, vår vän från Linköping som har praktiserat på Svenska ambassaden i Santiago i vår. 


Medan de andra åkte vidare till Bolivia stannade jag kvar hos Peter i Santiago en dag till. Peter köpte fisk...


....och jag hittade, efter många års sökande, den kanske finaste tavlan någonsin.

April



I april hade jag fortfarande inte insett att jag faktiskt var i Chile för att studera, och mina halvhjärtade försök till att plugga gjorde jag i solen på balkongen. Det gick väl sådär.


I april var det även dags för lite home makeover...


...och så kom hösten till Viña.


I Santiago var det dock fortfarande riktigt skönt sommarväder. På två dagar hann jag och Peter med mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt - grillfest...


...ett spontant studiebesök på en brandstation...


...konsert...


...och fotbollsmatch mellan ärkerivalerna Colo Colo och Universidad Católica. Jag har aldrig upplevt en liknande stämning, och inte heller sett så många och så tungt beväpnade poliser på ett och samma ställe. 


De mest trogna fansen till Colo Colo har ryktet att vara ganska våldsamma av sig. Detta var dock inte något som vi märkte av särskilt mycket, snarare tvärtom - här är jag tillsammans med mina nya två bff.



I april var det även dags för första rotera rum-omgången i hushållet. 


Och så fick jag paket.


Paket är alltid bra, men lite extra bra när det innehåller böcker med rysligt fina citat.


De flesta kvällarna spenderades såhär...


...fast ibland lyxade vi till det med grillkvällar uppe på taket.


I april hände det som inte hänt på ungefär sex månader - det regnade. På självaste långfredagen, till och med.


Apropå långfredag så firades såklart påsken med påskmiddag även i Chile, och inte bara en utan två gånger. Här har vi den svenska versionen med köttbullar, sill, potatis, Kalles kaviar och hemmagjord lingonsylt - compliments from Tanjas familj som var på besök.


...och här den kanadensiska varianten som består av kalkon, ångkokta grönsaker och en himla smarrig kalkonfyllning.

Maj




I början på maj blev det äntligen dags att få flytta till det nya campuset uppe bland bergen. Väldigt fancy måste jag säga, även om systemet med transferbussarna fungerade...ja, inte alls.


En lördag när det var ovanligt varmt och solen stod högt på himlen passade vi på att ta en båttur i Valparaísos hamn.


Det fanns en hel massa att titta på.


Charmiga sjölejon, till exempel.




Och sen vet vi ju alla att man ju ser vansinnigt bra ut i orange flytväst, och bara det är ju en anledning att ta sig ut på vattnet lite oftare.


I maj fick även Chile finbesök i form av Reinfeldt och hans Filippa. Via Peter och Svenska ambassaden hade vi möjligheten att hänga efter vår statsminister under en hel dag i sann groupie-anda.


Och så fick man, om än bara för en stund, känna sig som Very Important Persons.


Resten av månaden ägnades åt fikadater på Starbucks...


...completo-kvällar...


...demonstrerande av våra grymma grillkunskaper...


...biobesök i 3D...


...samt ett ständigt suckande, "åh"-ande och "oh"-ande över fina solnedgångar från balkongen.


I mitten av månaden var det dags för min efterlängtade resa till Peru för att hälsa på Petra och Alex, men innan det var dags att sätta sig på planet hängde jag med Peter på invigningen av Europeiska filmfestivalen i Santiago. 


Väl på flygplatsen i Lima fick jag det kanske finaste mottagandet någonsin.


Jag tillbringade några dagar i Lima...



...där jag bland annat trotsade risken för både magsjuka, binnikemask och gudvetvad, och testade den lokala specialiteten "ceviche", som till största delen består av rå fisk.


Jag provade även den omåttligt populära drycken "Inca Kola", som i ärlighetens namn hade en ganska märklig färg och en ännu märkligare smak.


Min vistelse i Lima avslutades med dunder och brak när vi sista kvällen lagade tacos åt ett helt kompani hemma hos Alex.


Nästa dag bar det av till Cusco!


Där spenderade vi ett par dagar med att krama och pussa på lamm...


... och sova på parkbänkar.


Just ja, vi fick en hel massa nya vänner också!



Min vecka i Peru avslutades sedan med en tripp till Machu Picchu.  


Trots både höjd- och magsjuka lyckades jag få till den klassiska bilden.

Juni



I månadsskiftet maj/juni var vi ett litet gäng som tog en weekend i grannlandet Argentina, i staden Mendoza närmare bestämt. En mycket fin och mysig helg, då vi bland annat...


...åt kött tills det stod ut ur öronen på oss...


...ägnade en stor del av vår tid åt jakten på ett kaffe som inte smakade rävgift...


...hyrde cyklar och cyklade runt bland vingårdar...








...och blev fast i Mendoza lite längre än planerat på grund av kraftigt snöfall i Anderna.


Väl hemma i Viña del Mar igen fick vi prov på hur nyckfullt det chilenska vintervädret kan vara. Vi fick till exempel både uppleva vårt livs värsta storm...


...samt de högsta vågor vi någonsin sett.


Vissa dagar var det dock lite lugnare och det kändes nästan som sommar - perfekta dagar att lyxa till det med en massage på stranden, med andra ord.


I juni blev det även en hel del utekvällar.




Dock var ju månadens största fest den som vi svenskor var festarrangörer till, nämligen "Swedish midsummer in Viña" - en succé bland både chilenare och utbytesstudenter!


Förutom gula och blå ballonger i överflöd, serpentiner, svenska flaggor och traditionsenlig mat som till exempel både smörgås- och jordgubbstårta, hade vi även fixat ett litet Sverige quiz med högst relevanta frågor om Sverige och dess invånare.


Bäst klädd var helt klart vår galne franske vän Romain, som matchade Bella alldeles kolossalt bra.


Festfixarna själva!

Juli


I juli var det dags för tenta-p, och dagarna såg därför mest ut såhär.


Men för att kunna avverka fyra tentor på två veckor krävs ju energi - här i form av de chilenska specialiteterna "completo" och "churrasco".


Och vad passar egentligen bättre när man behöver en snabb blodsocker (och motivations) -kick, än rosa sockervadd på stranden i solnedgången?


Men trots att vi hade ganska mycket plugg såhär i slutet på terminen hann jag även med lite annat, som exempelvis ett studiebesök på ett hem för barn med svåra familjeförhållanden nere i södra Chile...


...en betydligt kortare, men ej desto mindre spännande, utflykt upp på taket till vår byggnad...

De sista dagarna i Viña ägnades mest åt att umgås med och säga hej då till en massa fina människor, där kvällspromenader på stranden under stjärnklar himmel och fullmåne, en hund vid namn Pepe McScruff, ligga bredvid varandra i soffan och äta kinderägg alldeles för sent på natten, prata minnen och förbanna tiden, samt sambo-middagar nog var bland det allra finaste.

En av de jag fick säga hejdå till var min fine vän Felipe. Han har varit min chilenske bästis under den här terminen och jag vet inte vad jag hade gjort utan honom, både när det gäller skolan men också rent socialt. Det var han som, när det var dags för den allra första praktiska övningen i ekonomisk politik, förbarmade sig över den ensamma utisen, och på den vägen är det. En himla fin vän.


Precis som utlovat lyckades jag också få till en bild tillsammans med min allra bästa portier. Han är alltid glad, håller upp dörren och hälsar med ett glatt ”Hola señorita!”, något som kan få även den allra sämsta av dagar att genast bli lite bättre. Visst borde man kunna klämma in en, helst chilensk, portier i hallen i en etta på 29 kvadrat?




Efter att ha fixat en massa praktiska och urtråkiga men ack så nödvändiga ärenden gick jag och Josh ut och åt en sista sambo-middag tillsammans. Vi gick till restaurangen med charmigaste inredningen och rackarns god mat.


Så kom fredagen och dagen som jag så länge bävat inför – det var dags att åka hem till Sverige igen. Medan jag irrade runt och packade det sista, satt mina två fina kanadensiska pojkar Josh och Brian i varsin soffa och läste recept på svenska typiska maträtter och tävlade i vem som hade bäst uttal. Som enfaldig domare måste jag nog säga att Josh var strået vassare, men något annat vore ju konstigt. Han har ju ändå hört svenska så gott som dagligen i fem månader.


Himla fint också att ha en vän som Brian, som både lagar ens trasiga resväska, följer med till busstationen och bär ens blytunga väskor som om de vore tomma papperspåsar. 


För övrigt så tycker jag att det borde vara förbjudet att behöva säga hej då till så fina människor.

Ungefär såhär såg min sista tisdag i Viña ut. 


Efter ett halvhjärtat försök att påbörja packningen under förmiddagen promenerade jag efter lunch ända bort till 5 Norte, till Starbucks närmare bestämt.


På vägen såg jag bland annat randiga träd...




...ständiga påminnelser om den legendariska fotbollsmatchen mellan Chile och Peru som skulle äga rum senare på kvällen...


...och charmiga vägskyltar.


Väl på Starbucks träffade jag Alex, en bekant till min morbror - samma Alex som gav mig ett så fint välkomnande min allra första dag här i Chile. 


Efter ett mycket givande och långt samtal promenerade jag hem längs vattnet. Det var ovanligt varmt, solen höll precis på att gå ner och det var människor precis överallt som alla ville passa på att njuta av det fina vädret.










Dockteaterföreställningar verkar vara populära här. Såg tidigare en i parken och här är en längs strandpromenaden.




Jag valde att ta vägen förbi marknaden. Hit måste jag gå igen innan jag åker hem.










Precis lagom till solen gick ner började finaste låten spelas på min Ipod, nära gråten-upplevelsen var ett faktum och jag svor för mig själv att jag nog måste komma på en uppfinning som stannar tiden, för såhär kan man ju inte ha det.

I söndagskväll, efter ett av mina mest impulsiva beslut någonsin, satte jag mig på nattbussen ner till södra Chile - till staden Temuco, 10 timmar härifrån, närmare bestämt. Syftet med resan var att besöka "Hogar Bautista"; ett hem för unga flickor som kommer från dåliga familjeförhållanden och därför inte kan bo hemma. Jag har en bekant i Härnösand som är engagerad i föreningen "Carahue - Stödförening för Chiles barn", som varje år ger bidrag till bland annat just "Hogar Bautista". Jag har velat ta mig söderut hela terminen för att besöka hemmet, men det har det liksom aldrig blivit av. I helgen insåg jag dock att det var nu eller aldrig, och bestämde mig därför för att göra en blixtvisit. För det är nog vad man måste kalla mitt besök; 10 timmars nattbuss till Temuco, spendera dagen där för att sedan avsluta med ytterligare 10 timmars nattbuss upp till Viña del Mar igen. 

Dagen i Temuco var på alla sätt och viss väldigt fin. Jag fick en inblick i hur ett hem som detta fungerar och hur pass viktigt det faktiskt är, jag fick träffa de engagerade, varma och gästvänliga eldsjälarna som arbetar inom organisationen, och så fick jag ungefär en miljon kramar och pussar från ett helt gäng söta små tjejer.

En mycket bra dag som jag kommer att minnas länge, och jag är så glad att resan äntligen blev av.

PS. För övrigt är nattbussarna här i Chile helt fantastiska. Med säten man kan fälla ner helt, benstöd, kuddar, filtar och tilltugg samt en väldigt service minded personal, känns "nattbussen" från Stockholm till Härnösand mest som ett enda stort skämt. 


Precis när det började ljusna ute släppte taxin av mig utanför hemmet.


Väl där blev jag väl emottagen av en av kvinnorna som jobbar nattskiftet. Hon visade mig runt på hela området, som består av en huvudbyggnad där det bland annat finns matsal, kök och lektionssalar, samt två hus där flickorna bor; ett för de yngre flickorna, där de yngsta är 7 år, och ett för de äldre där de äldsta är 18 år.




Såhär ser de yngre flickornas sovrum ut.


Personalen berättade att det är viktigt att skapa en känsla av hemtrevnad, och det är också något som man enligt min uppfattning har lyckats mycket bra med.


Fina målningar på insidan av stenmuren som omger hemmet - det är ett ganska farligt kvarter så säkerhetsåtgärderna är både många och goda.






På förmiddagen var det dags för pyssel och läxläsning med barnen som inte har skola förrän på eftermiddagen.








Vi spelade häst-memory.


Disa visar sina allra finaste hästkort.


Vi vek pappersnäckrosor och ritade teckningar.


Och så konstaterade vi att Sverige och Chile ligger ganska långt ifrån varandra.


Sedan var det dags för lunch. Här är två av flickorna tillsammans med en tjej från Tyskland som jobbar som volontär på hemmet sedan ungefär ett år tillbaka.




Efter lunchen hade vi lite tid över innan det senare på eftermiddagen var dags för balettlektion, och eftersom regnet precis hade upphört passade vi på att ta en liten promenad.
















Tjejerna var peppade inför sin första balettlektion. Jag var mest nervös.








Fina flickor! Och angående min nervositet visade den sig vara befogad - lärarinnan var nämligen precis så strikt och hård som jag alltid har föreställt mig att balettlärarinnor ska vara.


När vi kom tillbaka var det dags för middag.


Efter middagen blev det gruppfotografering och en massa hejdå-kramar och pussar och ledsna "kaaaan du inte stanna liiite längre?" innan det var dags för tjejerna att gå och lägga sig och mig att ta en taxi till busstationen och åka tillbaka hem till Viña.

Igårkväll gick jag och Josh på gayklubb. Jag hade aldrig varit på en sådan tidigare, och det var precis så fantastiskt som jag hade föreställt mig det. Låtar som "Like a Virgin" och "I will survive", discokulor så långt ögat kunde nå, rosa drinkar, galet snygga transor och där frågan om sexuell läggning är en lika naturlig lära känna-fråga som namn, ålder och sysselsättning.

Jag tror för övrigt att jag aldrig har fått så många kramar, pussar och komplimanger på en och samma kväll någonsin, (helt utan baktankar dessutom) eller träffat så många underbara människor.

Imorse hade jag min sista gruppredovisning och därmed är nu min termin vid UAI officiellt sett över. Det känns både tråkigt, konstigt och lite skönt.

I tisdags fick jag och Josh ett mycket uppskattat avbrott i tentaplugget, när vi blev bjudna på barbecue hemma hos Sally. Hon och Steph hade fixat en massa god mat, och till efterrätt blev det grillade marshmallows. Väldigt mysigt, och väldigt gott. Grilla borde man göra oftare, kanske jämt.

Ungefär såhär har de senaste dagarna sett ut. Jag och Josh hade båda tenta i eftermiddags och vi har därför tillbringat en stor del av dagarna i varsin soffa i vardagsrummet, under varsitt duntäcke, pluggandes ekonomisk utveckling och tillväxt. Några korta avbrott i studierna har det dock blivit, som till exempel när vi bara måste beklaga oss över den sibiriska kyla som råder inne i lägenheten just nu (därav duntäckena), när man bara inte kan låta bli att googla fina Winnerbäck-texter, eller när portiern ringer och berättar att man har ett paket att hämta nere i entrén.

Just det där med paket är ju ruskigt fint och kan få vem som helst att, om så bara för en stund, glömma både tentaångest, iskalla nästippar och den där tomma och konstiga känslan av att allt snart är över.

“Jade?”

“Alexander?”

“Do you remember that day you fell out of my window?”

“I sure do, you came jumping out after me.”

“Well, you fell on the concrete and nearly broke your ass and you were bleeding all over the place and I rushed you off to the hospital. Do you remember that?”

“Yes, I do.”

“Well, there’s something I never told you about that night.”

“What didn’t you tell me?”

“While you were sitting in the backseat smoking a cigarette you thought was going to be your last, I was falling deep, deeply in love with you and I never told you ‘til just now.”

“Now I know.”

Eftersom tjejerna skulle flyga hem till Sverige tidigt på fredagsmorgonen såg vi på torsdagen till att ha en riktigt mysig sista kväll tillsammans i hushållet Berglund/Eddy/Petersson/Wahlbeck. Vi lagade hemgjord pizza till middag och en galet chokladig kladdkaka till efterrätt. Vansinnigt gott, och vi åt alla så mycket att vi fick både hjärtklappning och magknip för att sedan svära högt och heligt att vi aldrig skulle äta mer igen nånsin.