I en by ovan molnen
Häromveckan var det dags för medföljning igen, till den lilla byn Valdivia närmare bestämt. Resan dit bestod av både flyg och buss i flera timmar, men vad gör det när resrutten går genom molnen bokstavligt talat?
Vi blev avsläppta här!
Precis vid en av infarterna till byn.
Gulligt ju. Ja, minus all polis, tungt beväpnad militär och specialstyrkor då, som också var på plats veckan till ära.
Första dagarna satt vi mest med vid en massa möten, med detta landskap som utsikt.
Och mellan varven kämpade vi oss upp och ner för denna ohemult branta gata (det syns inte så bra på bild hur brant den faktiskt var men en fick liksom gå framåtlutad i skidsvängar för att ta sig upp.)
Valdivia, byn ovan molnen.
Vi fotade eventuellt denna vy varje morgon i nästan en vecka, japp.
En dag åkte gjorde vi ett besök i grannbyn, som ligger på andra sidan floden.
(Den här är till dig, farmor ;))
Efter en veckas fin, om än lite krångligare och längre än väntat, medföljning var det så dags att säga hejdå till detta magiska och åka hem till Bogota igen.
Varma källor och hagelstormar
För två veckor sen tog en kompis med mig på en utflykt!
En motorcykelutflykt till och med!
Efter en timme på landsvägen stannade vi till för energipåfyllning i form av grillad majskolv och arepas.
Så nådde vi vårt mål! Dessa varma källor vars vatten sägs ha en helande effekt.
Efter att ha badat oss skrynkliga åkte vi in till byn i jakt på lite lunch.
Det blev ajiaco, en slags kycklingsoppa, samt potatis, yuca, stekt matbanan och annat gött.
Och så en kaffe på maten på det.
Efter lunchen åkte vi upp i bergen.
Hittade detta drömmiga träd som vi satte oss under.
Efter sol kommer regn (japp, tvärtom här) och så även denna dag, fast dagen till ära fick vi både ösregn och hagelstorm. Prick allt blev genomblött och jag frös så jag hackade tänder men det var liksom rätt fint ändå på nåt vis.
Tältnätter, sibirisk kyla och Fylke-landskap
För några veckor sedan åkte jag på ännu en medföljning till Colombias södra del, vid gränsen till Ecuador.
Några dagar i tält stod på schemat, och vi var preppade (och peppade) med tält, sovsäck och hela balunsen!
Innan vi lämnade stadskärnan passade jag på att föreviga det finaste klottret ever - "Min kärlek till dig har inget slut Vanessa."
<3
Så kom vi fram till parken där vi skulle jobba och sova de kommande dagarna.
Oförskämt nöjda över vårt SweFOR-tält.
Ett tält som vi förmodligen inte fått upp innan gryningen om det inte vore för två snälla 12-åringar :-))))) *hejdåsjälvrespekt*
Älskar landskapet i Nariño! Som att vakna upp i Fylke, ju. Och något som gjorde de sömnlösa nätterna pga den sibiriska kylan lite mer överkomliga.
Byarna i Nariño är också en fröjd för ögat för oss vägg- och dörrfantaster.
