Efter att ha väntat och väntat, gått några varv inne på stationen och väntat lite till, var jag precis på väg att ge upp och åka hem igen när någon knackade mig på axeln. När jag vände mig om såg jag att det var Christian, Stephan och deras vän Christina som pluggar i Santiago. De skulle ge Christina, som bara var här på besök över dagen, en rundtur i Valparaíso och tyckte att jag borde hänga på. Det tyckte jag också.

Vi tog spårvagnen till en av hissarna för att sedan åka upp till en av de 42 kullarna som Valparaíso består av.

Ungefär såhär ser de flesta hissarna ut, och en enkeltur kostar alltifrån några ören till ett par kronor beroende på område.

Hissarna är rätt branta, gamla och ganska rangliga.

Men utsikten uppifrån toppen är väl värd att riskera livet för.

Väl där uppe hittade vi en mysig marknad, där vi gick runt och strosade en stund.

Efter en massa "åh-ande" och "oh-ande" över den vackra utsikten var det dags att gå ner igen, för att fortsätta mot vårt nästa delmål; konstnärskvarteret och Pablo Nerudas hus.

Efter en stund kom vi fram till det här fina lilla torget.

Där fanns det bland annat ett charmigt litet bageri, där vi såklart bara var tvungna att stanna till.

Mätta, glada och sockerrusiga kom vi till slut fram till konstnärskvarteret Bellavista. Det är nog min absoluta favoritstadsdel; det är genuint, personligt och man upptäcker ständigt nya vackra målningar och andra små fina detaljer. Jag skulle nog kunna vandra runt där dagarna i ända.