Saltkatedraler, glögg och djupandning i Zipaquirá
För ett par helger sedan tog jag och Linda, som pluggar internationcella civilekonomprogrammet i Linköping och som just nu gör MFS i Colombia, bussen till byn Zipaquirá som ligger knappt en timme utanför Bogotá. Byn är känd för sin stora saltgruva i vilken man har byggt en underjordisk katedral helt gjord i salt.
Vi passade på att spela turistkortet fullt ut och hoppade således på det lilla turisttåget upp till gruvan.
Väl framme var utsikten ganska så fantastisk. Och den rena luften??? Så lyxigt.
Katedralen var häftig men efter ett tiotal sådana här salar kände vi oss rätt nöjda och bestämde att det var dags för lite mer sol och frisk luft.
Så himla mysig by alltså. (Älskar för övrigt hur alla hus går i färgskalan vittblåttrött <3)
Vi satte oss på torget för en sen lunch.
Empanadas och världens godaste smoothies, inte fy skam.
Vi såg senare att de till och med hade glögg på menyn? Så knäppt.
Sedan promenerade vi omkring lite i byn...
...tills det var dags att dra ett sista djupt andetag och sätta sig på bussen tillbaka mot Bogotá igen.
Idolbilder, önskeväggar och en colombiansk delikatess
Söndagen inleddes med finfrukost hemma hos min familj följt av en mindre fotosession utanför huset.
Min syster Paula tycker nämligen att Andreas är sjukt lik Avicii så ett gäng idolbilder var ju givet. (Borde helt klart spelat Avicii-kortet när vi förgäves försökt få bord på min favoritklubb kvällen innan.)
En avskedspresent fick Andreas också <3
Själv var jag sjukt pepp på ännu en solig dag och roliga planer.
Vi var nämligen bjudna på brunch hemma hos min handledare Daniel!
Efter flera timmars ätande och pratande tyckte hela gänget att det var dags för en promenad i det fina vädret. Bogotás historiska centrum, la Candelaria, är ju för övrigt himmelriket för oss med en förkärlek till slitna dörrar, fönster och (välgjord) grafitti.
Ja, ni fattar. Vi hittade till och med en önskevägg där folk skrivit upp vad de vill göra under 2015. Hur fint??
En massa dödsfina gator och ett par loppmarknader senare kom vi fram till torget, Plaza Bolivar.
Som i vanlig ordning var täckt av duvor.
Jag insisterade på att Andreas skulle prova obleas.
Dvs två tunna kexrån med en fyllning bestående av allt på bilden ovan - sylt, kolakräm, grädde, strössel, kokos och riven ost. Vi delade på halva innan vi nästan tuppade av pga sockershock.
La Candelaria alltså. Sweetniñojesus vad fint.
En favorit i repris
Min andra helg i Colombia fick jag finbesök! Andreas, en av de två grabbarna som vi träffade i Belize och som sedan kom och hälsade på oss i Guatemala, var nämligen i krokarna. Så himla knäppt och fint att vi har setts i tre olika länder de senaste tre månaderna.
Det första jag gjorde var såklart att ta med honom upp till toppen av berget Monserrate.
Andreas drabbades av den klassiska dethärärjuheltsjukt-sjukan...
...medan en annan ju är gammal i gamet vid det här laget och var mer fascinerad av det vackra vädret?! Kan eventuellt ha varit de finaste två dagarna under samtliga mina Bogotá-omgångar.
Hej hej!
Utöver utsiktsbilder är en bild framför kyrkan också rätt så obligatorisk, åtminstone enligt min egna empiriska undersökningar.
Vi gick igenom marknaden...
...och vilade en stund i skuggan under eukalyptus-träden på baksidan av berget...
...innan det var dags att promenera ner igen.
