Sista dagarna på jobbet
Den här hösten har verkligen flugit förbi i en rasande fart, och förutom en massa resande så har vi ju såklart jobbat också. Så här har det sett ut på jobbet den sista tiden!
Jag och Becca har jobbat mycket med vår socioekonomiska studie, som har inneburit ett åttiotal hembesök hos barnen som går på skolan och en saftig analytisk rapport som avslutning. Syftet med studien var att dokumentera varje elevs sociala och ekonomiska situation, och för att undersöka om hjälpen från skolan (och därmed även från IM) verkligen når fram till de som behöver den mest.
Här är vi ute på hembesök tillsammans vår handledare Tita!
Becca hemma hos kusinerna Daniel och Abigail.
Vi har också medverkat vid flera "Escuelas de padres", vilket är en eftermiddagsskola som Pami anordnar för elevernas föräldrar en gång i månaden. Himla fint och värdefullt.
Utöver vårt arbete med den socioekonomiska studien har vi också firat barnens dag på skolan.
Vi har handlat mellis...
...klätt oss fina i traje típico...
...och haft stora tvätt-dagen där alltifrån kläder till hår och fötter skrubbades rena.
Vi har också demonstrerat emot den dåliga sjukvården och bristen på en lokal vårdcentral i Panajachel.
Och sist men inte minst har vi haft julavslutning, med pyssel, en massa kramar och dans!
En av våra avskedspresenter, kommer verkligen sakna alla våra fina kids!
Då skolan fick jullov redan i slutet på november jobbade vi våra sista veckor av praktiken på en organisation för döva. Där medverkade vi bland annat vid firandet av "Internationella dagen för personer med funktionsnedsättningar", klädda i Panajachels egna folkdräkt dagen till ära.
Jag upptäckte senare på dagen att jag hade burit kjolens kors mitt på rumpan = gift kvinna, istället för på sidan = singel, nåväl.
Som en del av firandet deltog vi också i en traditionell dans där deltagarna bär olika slags djurmasker. Vi hade ungefär noll koll på stegen och visste inte om vi skulle skratta eller gråta när det visade sig att dansuppvisningen skulle äga rum på en scen inför flera hundra åskådare :-)))) Som tur är så råkar improvisation och allmänt åtlöje vara två av våra expertisområden, så det gick galant ändå.
Som avslutning på höstens praktik så anordnade vi i mitten på december en jullunch på kontoret, med glögg, paket och dans runt palmen. Här har vi vuxenbordet...
...och barnbordet, precis som det ska vara.
Årets julkort 2014! Samtliga utlandspraktikanter minus Maria samt IM:s regionchef Micael. En klassiker redan nu!
Vattenfall, grottor och dimhöljda berg i Semuc Champey
I mitten av december var vi ett gäng som åkte till Semuc Champey för några dagar i djungeln.
Efter drygt 12 timmars resa i en ohemult obekväm buss och några timmars sömn i en bungalow vaknade vi till den här utsikten. Ganska drömmig ju.
Efter drygt 12 timmars resa i en ohemult obekväm buss och några timmars sömn i en bungalow vaknade vi till den här utsikten. Ganska drömmig ju.
Men ingen rast och ingen ro! Efter frukost hoppade vi upp på pickupen på väg mot dagens äventyr.
Nämligen en hyfsat svettig vandring i djungeln...
...till den här fantastiska platsen, där floden plötsligt försvinner ner under bergen och det bildas dessa naturliga pooler och vattenfall.
Det här slår ju faktiskt alla sandstränder i världen om ni frågar mig.
Här stannade vi hela dagen och bara simmade, hoppade, dök och uforskade grottor.
Mycket fint tyckte jag och Jackson.
När vi kände oss nöjda var det dags att åka tillbaka till hostelet.
Älskar för övrigt den här varningsskylten som säger att bron är i sjukt dåligt skick men att det är ok att åka över den ändå.
Joråsatt.
Väl tillbaka på hostelet åkte vi gummidäck längs med floden - ett helt ok sätt att avsluta en helt ok dag!
Morgonen därpå tog vi en promenad innan frukost.
Kakaobönorna växer verkligen på träd i Semuc Champey.
Efter frukost var det dags att utforska en av de största undervattengsrottorna i landet, och som pepp blev vi alla krigsmålade av vår guide. Av naturliga skäl har jag tyvärr inga bilder inifrån grottan, men det var mycket häftigt! Vi simmade runt med tända stearinljus som enda ljuskälla, vi hoppade ner i naturliga pooler från utskott i bergsväggen och ålade oss igenom små gångar och hål. Helt klart bland det häftigaste jag gjort.
När det började närma sig skymning gick vi ner till floden för ett kvällsdopp.
Och så var vårt äventyr i den guatemalanska djungeln slut för den här gången.
Monsterjulstjärnor, drakar och kära återseenden
Som ni säkert redan har räknat ut så har det varit en hel del flängande hit och dit under hösten (därav sämst uppdatering). Här kommer således ett axplock av mina senaste äventyr!
En helg tog vi båten över sjön till byn San Pedro.
En helg tog vi båten över sjön till byn San Pedro.
Där finns bland annat monsterstora julstjärnor...
...och bästa grillbuffépoolpartyt!
På Allhelgona åkte vi till Sumpango för att titta på den årliga drakfestivalen. Hjälp vad stora vissa av drakarna var, och det var med nöd och näppe som vi lyckades undvika att få en av de största i huvudet när den plötsligt störtdök :-)))
Några vändor till staden Antigua har det också blivit, en av mina favoritplatser här i Guatemala.
Inte så konstigt kanske med tanke på att i Antigua finns både de finaste gatorna...
...det bästa kaffet...
...och den godaste glassen.
Två jobbresor till El Salvador har det också blivit, där vi otroligt nog klarat oss från både dengue och chikungunya bägge gångerna. (Tackar ödmjukast högre makter.)
Sist men inte minst har jag varit rätt mycket i Guatemala city, där jag bland annat har hängt med den här pinglan! Marie Andréen är min handledare på ambassaden i Bogotás frus systerdotter (låter krångligare än vad det är), och vi umgicks en hel del i Bogotá när hon var där på besök.
Marie Andrée insisterade för övrigt på att jag skulle prova den senaste trenden i dryckesväg, nämligen juice med gelekulor som splashar när man tuggar på dem. Lite småknepig konsistens men en vill ju vara down with the kidz liksom.
Fotboll, pizza och schamaner i El Quiché
I oktober hoppade vi på bussen för att hälsa på Sofie i hennes hoodz i Santa Cruz del Quiché!
Vi firade att vi överlevt bussresan med att beställa in alldeldes för mycket pizza till lunch.
Detta visade sig dock vara en rätt bra taktik, med tanke på att vi följande dag skulle spela fotboll för hela slanten! ICOS, organisationen som Sofie jobbar på och som arbetar med frågor gällande bland annat sexuell hälsa, anordnar ibland sådana här aktiviteter för ungdomarna i de närliggande byarna.
Då flera av tjejlagen inte hade tillräckligt många spelare fick vi hoppa in som förstärkning. Kul tyckte Sofie, medan jag fick flashbacks till skolidrotten och mest bara ville gömma mig bakom en sten.
Madde var ju hyfsat taggad iallafall!
Liksom Maria, som frivilligt ställde sig i mål när det var dags för straffar?? Hujedamej.
Becca var också taggad, ända tills hon blev fälld av en 12-årig tjej i traje típico med en stukad fot som följd :D
Men vi var glada ändå, för nu hade vi ju en giltig anledning till att sitta vid sidan av planen och äta chokladbananer resterande matcher. (Jag som personlig assistent/moraliskt stöd givetvis.)
Svenskarna represent!
Dagen därpå var det dags för en utflykt tillsammans med Sofies kollegor. Vi paxade såklart flakplatserna.
Vi åkte hit, till ett naturreservat dit många kommer för att utföra heliga maya-ceremonier. Vi fick till och med se en schaman in action, lite läskigt men spännande.
Ett par mycket fina dagar hos vår bästa Sofie, med andra ord!
El Volcán Atitlán
Det största äventyret av dem alla var såklart vår bestigning av vulkanen Atitlán, den högsta av de tre vulkanerna runt sjön med sina 3 535 meter över havet. Vi hade egentligen tänkt bestiga en av de andra vulkanerna (läs den lägsta, säkraste och enklaste) men varför göra något halvdant när en kan gå all in?
Att gå all in var också något som Sofie och jag gjorde i vårt införskaffande av förnödenheter. Med facit i hand hade cirka en tredjedel räckt mer än väl. (Kan ju även tillägga att vi precis innan start dumpade det enda näringsriktiga = bananerna pga vägde för mycket?)
Här är hela svenskteamet minus Rebecca, taggade till max!
Vi började vandra vid halv tolv på kvällen och det här är det första fotot jag har från nattens etapp. Att bestiga en vulkan i ett halv dygn kan närmast liknas vid att gå igen de fem stadierna av sorg. Här var klockan runt halv fyra på morgonen och vi skulle strax gå in i fas två - ilska och vadhållerjagpåååååmeeed.
Kl. 04:46. Solen börjar gå upp och jag inser att jag inte kommer hinna se soluppgången från toppen av vulkanen, som var mitt mål. Försöker köpslå med högre makter om min sista Snickers för att sakta ner tiden bara liiite.
05:27. Depression.
06:23. Acceptans.
Efter drygt sju timmars vandring i (både fysiskt och psykiskt) mörker nådde jag så till slut toppen!
Och ja, det var ju ungefär precis så fantastiskt som en kan föreställa sig.
Och kallt som fa-en.
Som sagt.
Som tur var sipprade det ut het ånga lite här och var där en kunde värma sig (med risk för att bli ännu kallare efteråt pga kondensen, men det var det så värt.)
Den arktiska kylan var dock inget som bekom Danny, en av våra två medföljande poliser pga den höga rånrisken, nämnvärt. Men då har han ju bestigit vulkanen 4 gånger tidigare också.
Här är de båda två, Rocky och Danny! De ville ha en bild med los suecos (who doesn't?).
Och ja, Eye of The Tiger var eventuellt med på vår allsångs-pepplista under natten.
Och ja, Eye of The Tiger var eventuellt med på vår allsångs-pepplista under natten.
Som pricken över i:et fick vi också se ett livs levande vulkanutbrott i fjärran, inte så pjåkigt!
Och så började den ungefär lika långa klättringen ner igen och vi kunde alla konstatera att 36 timmar utan sömn varav 15 timmars vulkanklättring väl aldrig har känts mer självklart.
Svenskhelgen
I Belize träffade vi bland annat två grabbar från Halmstad, Andreas och Henrik, som var på rundresa i Centralamerika. Då Guatemala var deras nästa anhalt bjöd vi, i sann landsbroder-anda, såklart hem dem till oss för några dagars häng vid sjön. Sagt och gjort, förra torsdagen hämtade jag upp dem vid busshållplatsen här i Pana för vad som skulle bli en av de bästa helgerna på länge!
Eftersom klockan började närma sig solnedgångs-dags när vi möttes upp, dumpade vi deras grejer hemma hos oss ögonabums för att sedan skynda oss ner till sjön.
Vi vinkade av Becca som skulle ta båten över till Santiago...
...och satte oss sedan att beundra den vidunderliga utsikten.
Helt galet att det här inte är något som vi har gjort oftare under våra månader här. Skämmes!
Morgonen därpå hoppade haffade vi en pickup för att göra en dagsutflykt till grannbyn Santa Catarina.
Vi hoppade av ungefär halvvägs vid en utsiktsplats som jag spanat in tidigare.
Det gillades skarpt.
Efter vår fotosession vid utsiktsplatsen promenerade vi resten av vägen till Santa Catarina.
Jag hade sagt åt killarna att packa ner badkläder, för jag hade nämligen planerat att ta med dem hit...
...till det hemliga badstället där det sipprar ut hett vatten från en av vulkanerna.
Två rätt perfekta och lagom lugna uppladdningsdagar inför det allra största äventyret som skulle äga rum dagen därpå, men mer om det i ett separat inlägg!
Belize baby
Eftersom vi är i Guatemala på turistvisum som gäller i 90 dagar, var vi i november tvungna att förnya detta genom att lämna landet i minst 72 timmar. Och hur förnyar man bäst sitt visum, om inte genom en vecka på ön Caye Caulker i Belize?
Byråkrati och sånt, så tröttsamt ibland alltså.
