Flodbåt i soluppgången, pilbågar och shamaner
För en månad sedan hade jag min bästa medföljning hittills, på en plats där ingen observatör hos Kristna Fredsrörelsen, och knappt colombianerna själva, tidigare varit på.
Efter att ha åkt buss från Bogota en hel dag klev vi upp vid halv fyra på morgonen dagen därpå för att åka vidare med båt längs floden i några timmar.
Att under tystnad glida fram längs floden i soluppgången medan blått blir violett rött orange gult. Ett långsamt fyrverkeri av pastell där det enda som hörs är motorns jämna brummande. Nästan så att en måste nypa sig i armen, ju.
Efter ett par timmar var det dags för ett stopp i den sista tätbefolkade orten på länge längs med floden, för att äta frukost och köpa med oss förnödenheter.
Här är mitt eminenta resesällskap! Ibland glömde jag nästan att vi faktiskt jobbade, då vi hade det det så makalöst mysigt och trevligt hela veckan. Åh.
Så var det dags att ge sig ut till flods igen!
Så nådde vi vår slutdestination. En del av de få husen stod tomma efter att människorna blivit hotade av paramilitären och tvingats fly, och byn består i princip av denna korsning, några bebodda hus varav ett bebos av polis och militär, en liten skola samt en fotbollsplan. Och värmen och fukten sen! Har nog sldrig svettats så mycket i hela mitt liv.
Vi sov hemma hos en kvinna i byn men dagarna tillbringade vi en halvtimme med motorcykel utanför byn, nämligen på urfolkets territorium.
Där höll våra medföljda workshops i bland annat säkerhet och urfolks rättigheter.
Redan första dagen frågade urfolkets egna vakter om jag kunde ta kort på dem, och så turades de om att ställa upp sig med sina pilar och pilbågar.
<3
Den här lilla flickan satt ofta utanför tältet med oss och ville även hon gärna vara med på bild.
Vi mottogs med öppna armar och det var så fint och rörande. Av byns shaman (typ medicinman) fick jag en slags fertilitetsamulett i form av ett armband och som även ska skydda mig och mina framtida barn mot allt ont (tackar ödmjukast men tror jag sparar den på en säker plats så länge :-)))) och alla ville prata med oss så fort de fick en stund över. De ville bland annat veta vilka djur som finns i Sverige och om svenska är väldigt svårt att lära sig (särskilt en av vakterna var fascinerad av böckerna vi hade med oss, så jag gav honom mitt exemplar av Året Runt som han sedan satt djupt försjunken i resten av eftermiddagen <3). Jag pratade om relationer och killar med en tjej i min egen ålder (singellivet vann över förhållandet med motiveringen "mindre huvudvärk då" för att citera min nya sistah!) och jag lovade att skriva ut och ta med alla bilder tills vi ses nästa gång.
Och ses igen, det gör vi förhoppningsvis snart. Kanske redan nästa vecka till och med!
En födelsedag i Guatape
På min födelsedag tog jag ledigt och hoppade på planet till Medellin. En fyller ju faktiskt bara 28 en gång.
Från Medellin fick en åka en sån här fräsig bil i en knapp timme...
...för att komma fram till Guatape, byn med de fantastiska färgerna och som liksom är som ett balsam för själen. Men mer om denna senare!
Den främsta turistmagneten är nämligen den här gigantiska stenen, som bara verkar ha släppts ner där mitt i låglandet från ingenstans? Så knäppt.
Upp för de trapporna skulle vi.
Tadaa, 740 trappsteg senare! Himlarns fint.
Och så den klassiska turistbilden såklart.
På nervägen var jag också tvungen att posera vid Bogota-fotbollslaget Atletico Nacionals logga, mest för att plåga mitt resesällskap ska erkännas :-)))
Ja, Zlatan alltså. Nästan i alla fall.
Vi passade också på att åka på en guidad tur med båt.
Åkte bland annat förbi Pablo Escobars sönderbombade semesterhus (som alltså betraktas som en turistattraktion i det här landet :-))))
Stora stenar och knarkkungar i all ära men det bästa enligt mig var ändå själva byn. Klimatet, lugnet, väggmålningarna?? En sådan plats som inte borde kunna finnas på riktigt liksom.
Älskar att väggmålningarna ofta visar vilken typ av vara/tjänst som erbjuds.
Levde eventuellt på denna hemgjorda f a n t a s t i s k a glass.
Samt dessa popcorn i parken för 3 kronor påsen.
Ja, vad ska en säga. Guatape. Det sa bara klick.
