64 dagar
Nu när vi har varit i Guatemala i ganska precis två månader och därmed hunnit avverka halva vår utlandspraktik, kanske det vore på sin plats med en liten sammanfattning över en del av det som vi har hunnit med hittills!
Vi har blivit med hus! (Eller ja, det blev vi redan för två månader sedan menmen.) Jag och Becca bor i huset närmast i bild och Maria bor i det vita huset till vänster. Himlarns lyxigt och bra på alla sätt och vis.
Gillar särskilt våra gemensamma helgfrukostar på vår uteplats...
...och vår ganska så fantastiska trädgård.
Vi har förtidsröstat på ambassaden i Guatemala city...
...och upptäckt nya favoritsnacks såsom grillad majs och tamalito de lote (grillad majskaka typ)...
...liksom tortillas gjorda på svart majsmjöl (japp, det blir en hel del majs här borta.)
Vi har också bekantat oss med Guatemalas fauna...
...på både gott och ont. (En tre, fem nya om dagen är väl rätt standard numera :-))))
Vi har finslipat våra färdigheter i marimba, Guatemalas nationalinstrument....
...och halvt skrämt slag på Panajachels eget SWAT-team i vår glädje över att äntligen ha fungerande mobiltelefoner.
Vi har också fått hoppa in som lärarvikarier på skolan...
...och firat nationaldagen iklädda traje típico dagen till ära. (Maya-befolkningens landskapsdräkt.)
Både jag och Rebecca fyllde år i september vilket resulterade i ett födelsedagsfirande som heter duga! Eller ja, det började väl lite sisådär med Beccas födelsedag som firades i mörker och utan rinnande vatten...
...men det tog vi snart igen! Med frukostbakelser..
...tårta och skönsång i lärrarrummet...
...en gemensam födelsedagsfest med en massa vänner och en massa tårta...
...samt vårt 26-åriga livs första piñata! Bara en sån sak liksom.
Under de här två månaderna har vi också hängt mer och mer med lärarna på skolan, vilket är jätteroligt! Här är vi samlade allihop, hela lärarkåren + ledning.
Vi har bland annat blivit bjudna på världsgoda tacos hemma hos vår handledare Tita och hennes familj...
...gått morgonpromenader i bergen innan jobbet...
...samt blivit visade de allra bästa och hemligaste badställena i sjön (som här ovan, där hett vatten från en av vulkanerna sipprar ut från bergsväggen. (Bästa kollegorna jag vet.)
Vi har också hunnit med ett besök hos vår svenska vän Nathalie som har bott här i två år och som jobbar på ett hotell på andra sidan sjön.
Hos Nathalie fanns en massa fint, som apelsinträd...
....avokadoträd (drömmen alltså)...
...och sötaste kattungarna.
Efter två månader här har vi också blivit experter på var en ska sätta sig i båten beroende på väderlek för att inte bli dyngsur/slå huvudet i taket vid varje våg/kvävas av presenningen som sätts upp vid regn.
Sist men inte minst så har vi firat Panajachels stadsfest!
Detta görs såklart bäst med churros con chocolate...
...och den obligatoriska paraden, som alltid när det vankas större firanden här i Guatemala.
Vår praktikperiod hade med andra ord knappast kunnat börja bättre, och jag är övertygad om att andra halvan kommer bli minst lika bra som den första!
Dörrar och gränder i Quetzaltenango
Den 15:e september firade Guatemala sin nationaldag och i likhet med typ halva landet (kändes det som i alla fall, SÅ mycket folk) valde vi att fira denna i staden Quetzaltenango, eller Xela som den kallas i folkmun.
Xela är Guatemalas näst största stad och känd för att bjuda på landets bästa nationaldagsfirande. Typiskt mig så har jag dock inte en endaste bild på varken fyrverkerier, parader eller glada nationaldagsfirare, men desto fler på stadens många dörrar, gränder och skyltar. Vad ska jag säga, jag gillar ju sånt.
Bergskullar och vulkanutbrott
En söndag för några veckor sedan gick vi ner till hamnen för att ta oss till Madde och våra utländska volontär-kompisar på andra sidan sjön. Vi skulle nämligen bestiga ett berg!
Eller okej, berg och berg. Det är kullen som syns framför vulkanen. MEN det var faktiskt betydligt jobbare än det ser ut, just sayin'.
Det var en rätt disig morgon men vi var glada ändå.
Och det var resten av gänget också!
Efter en kortare bilfärd var vi så framme vid Cerro de Oro, som kullen heter.
Järngänget! Och vilket internationellt sådant sedan - både USA, Irland, Japan, Spanien och England fanns representerade. Och Sverige och Guatemala, såklart.
Efter en dryg halvtimmes ohemult brant och svettig vandring var vi så uppe på toppen!
Det togs en massa gruppfoton, som sig bör när en är på toppen av en bergskulle.
Liksom det klassiska Titanic-fotot, såklart.
Som om detta inte vore nog så lyckades vi också tajma ett vulkanutbrott på andra sidan sjön. Lite läskigt, men mest häftigt och en fin avslutning på dagens äventyr.
Den stora utflyktsdagen
För ett par veckor sedan var det dags för den stora utflyktsdagen med våra ettor!
Efter att ha packat ryggsäckarna fulla med matsäck och annat viktigt började vi promenaden mot dagens utflyktsmål, nämligen sjön Lago Atitlán!
På vägen hittade vi den här fjärilen på väggen, hur häftig?!
Så var vi framme!
Vi började med lite morgongymnastik.
Fröken Dina tyckte egentligen att det var lite för mulet för att bada den här dagen, men efter att ha lärt oss en massa om både växter, djur och hållbar miljö hela morgonen gav hon till slut klartecken till att doppa fötterna.
Och ja, det gick väl sådär med den saken <3
En mycket fin utflyktsdag med andra ord!
På andra sidan sjön
Har ju helt missat att berätta om den andra utflykten vi gjorde under introduktionsveckan, när vi tillsammans med Mauricio besökte några av byarna på andra sidan sjön.
Vårt första delmål var byn San Juan och dit är det, som i de flesta fall när en ska till någon av byarna runt sjön, båt som gäller.
Vår första båttur och vi var peppade.
Jag och Mauricio, Sweden represent osv!
Om Lago Atitlán är fin från land så är den ju faktiskt snäppet vackrare till sjöss.
Efter en dryg halvtimme var vi så framme i San Juan! Här kan en förresten se hur mycket vattennivån har stigit på sistone - förra året stod huset på bilden på torra land, galet ju.
Hit måste jag faktiskt åka igen tror jag bestämt.
Efter någon timme eller två var det dags att haffa en tuk tuk för att åka vidare till grannbyn San Pedro...
...för att därifrån ta ytterligare en båt till vårt nästa resmål.
Båtresan dit kändes nästan overklig, så vackert var det.
Så kom vi fram till Santiago, a.k.a. vår kollega Maddes hoodz.
Vi strosade lite längs med turistgatan....
...och gjorde turistiga grejer.
Vi besökte även Maddes arbetsplats, organisationen ADISA , som arbetar för att stärka människor med funktionsnedsättningars roll i samhället. På organisationen tillverkas och säljs bland annat smycken och prydnadssaker gjorda av returpapper, himla bra grej ju.
På ADISA hittade jag också den här mysgubben, Mos, vars namn betyder "min son" på tsututjil.
Lagom tills klockan slog lunchtid och våra magarna börjat kurra, tackade vi för oss och begav oss ut på byn igen i jakt på lite mat.
Framåt eftermiddagen var det så dags att åka hem till Panajachel igen och i väntan på vår skjuts vilade vi oss ett slag vid den här kyrkan.
Och snipp snapp snut, så var den utflyktsdagen slut!
