Ett besök hos Jesus
På söndagen bestämde vi oss för att ta en sväng upp till Jesus. Efter ett långt köande i stekande sol, en skumpig och seg busstur och lite mer köande (att åka dit lunchtid en söndag är ej att rekommendera), fick vi till slut spana in honom på nära håll. Utsikten var grym, och ja, Jesus var inte så pjåkig han heller. En häftig upplevelse helt klart värt allt svettande och köande. Hade dock gärna skippat att bli ficktjyvad, men det är inte helt lätt att hålla ett järngrepp om väskan samtidigt som man försöker få till en schysst bild på the man himself, liksom. Får trösta mig med att jag väl numera mer eller mindre har säkrat en VIP-plats i himlen.
Kvällen spenderade jag och Petra med att beundra den vackra solnedgången från "vår" strand i Ipanema. Huvudgatan stängs av där på söndagarna, så det var jättemycket folk överallt som promenerade, sprang, åkte skateboard och drack kokosnötsvatten. Himla skön stämning, och himla fin solnedgång.
Inklämnda längst bak i minibussen på väg upp för att hälsa på Jesus.
Kvällen spenderade jag och Petra med att beundra den vackra solnedgången från "vår" strand i Ipanema. Huvudgatan stängs av där på söndagarna, så det var jättemycket folk överallt som promenerade, sprang, åkte skateboard och drack kokosnötsvatten. Himla skön stämning, och himla fin solnedgång.
Babysteps
Jag tar små steg i taget här i Viña del Mar.
Under den lilla promenaden till matbutiken fick jag i alla fall se en liten del av området, det visade sig bland annat att jag bodde mycket närmare stranden än jag trodde. Det är tyvärr inte något vidare strandväder här idag, tippar på att det är runt 21 grader, och eftersom jag kommer direkt från Rio där vi haft uppemot 38 grader känns det här lite småkyligt (såhär i slutet på februari, haha).
Väl på hostelet träffade jag en äldre man från Santiago, som var här över helgen med sin dotter. Han sa att han hade sett mig igårkväll, frågade varifrån jag kom och så vidare. Han sa att, eftersom han själv hade en dotter i min ålder, alltid blev lika orolig när han såg unga tjejer som reser runt själva, och han sa flera gånger att han gärna hjälpte mig om jag hade några funderingar eller behövde hjälp. Både han och dottern var jättesnälla och trevliga, synd bara att de åker hem ikvälll.
Nu ska jag bara försöka komma underfund med det här med valutan - känns lite halvskumt att köpa en flaska vatten för ett par hundra, och att slutnotan för hostelet hamnar på en sisådär nittio tusen. Måste även skaffa ett chilenskt nummer så snart som möjligt, känns inte helt optimalt att inte ha tillgång till en telefon just nu.
Idag fick jag i alla fall lära mig, the hard way, att man bara ger en puss på kinden som hälsning här i Sydamerika.
Jag kom hit igårkväll, och eftersom det var mörkt ute kändes det säkrast att helt enkelt stanna inne och istället spendera hela kvällen på mitt rum. Detta resulterade i att jag inte hade något ätbart överhuvudtaget när jag vaknade imorse, så förmiddagens projekt var att försöka ta sig till en matbutik för att köpa lite frukostgrejer. Till min stora glädje upptäckte jag att Chile, till skillnad från Spanien, har ett gediget utbud av havregryn. Här kan man t.om. köpa havregrynsgröt smaksatt med bland annat kanel, äpple, bär, ja till och med choklad (där jag är något tveksam till den sistnämnda). Det knepiga är bara att till gröten måste man ju ha mjölk. En hel gång fylld av olika mjölksorter, alla med olika fetthalt, smak och laktoshalt. Jag vet inte hur länge jag stod och funderade och velade, men när jag upptäckte att killen som stod och delade ut smakprover tittade lite roat på mig och skrattade, grabbade jag tag i närmsta mjölkpaket och flydde fältet. (Det blev en 1 liters, semifet variant med extra mycket vitaminer för er som undrar.)
Under den lilla promenaden till matbutiken fick jag i alla fall se en liten del av området, det visade sig bland annat att jag bodde mycket närmare stranden än jag trodde. Det är tyvärr inte något vidare strandväder här idag, tippar på att det är runt 21 grader, och eftersom jag kommer direkt från Rio där vi haft uppemot 38 grader känns det här lite småkyligt (såhär i slutet på februari, haha).
Väl på hostelet träffade jag en äldre man från Santiago, som var här över helgen med sin dotter. Han sa att han hade sett mig igårkväll, frågade varifrån jag kom och så vidare. Han sa att, eftersom han själv hade en dotter i min ålder, alltid blev lika orolig när han såg unga tjejer som reser runt själva, och han sa flera gånger att han gärna hjälpte mig om jag hade några funderingar eller behövde hjälp. Både han och dottern var jättesnälla och trevliga, synd bara att de åker hem ikvälll.
Nu ska jag bara försöka komma underfund med det här med valutan - känns lite halvskumt att köpa en flaska vatten för ett par hundra, och att slutnotan för hostelet hamnar på en sisådär nittio tusen. Måste även skaffa ett chilenskt nummer så snart som möjligt, känns inte helt optimalt att inte ha tillgång till en telefon just nu.
Idag fick jag i alla fall lära mig, the hard way, att man bara ger en puss på kinden som hälsning här i Sydamerika.
Babysteps, som sagt.
Lapa
På lördagen kom även våra kompisar Bella och Tanja till Rio. Efter lite strandhäng, glassätande och promenerande under dagen åkte vi på kvällen ut till ett område som heter Lapa, känt för sin sköna, avslappnade stämning, sina matstånd ute på gatorna och sina sambatoner.
Vi tar det från början
Efter ett, förvånansvärt, smidigt och smärtfritt nattflyg från Stockholm med mellanlandning i Paris, landade vi på brasiliensk mark tidigt på fredagsmorgonen lokal tid. Vi delade taxi till hostelet med ett svenskt par som var där på smekmånad, och redan i taxin från flygplatsen kunde man få en uppfattning om vilken stor och vacker stad Rio de Janeiro faktiskt är.
Väl framme på hostelet bytte vi om till shorts och flipflops, lämnade resväskorna (vi skämdes nästan när vi kom släpandes på våra enorma Samsoniteväskor bland alla backpackingryggsäckar, alla måste ha tyckt att vi var ena riktiga bratpackers) och styrde stegen mot stranden som, till vår stora gläde, bara låg ett par minuter från hostelet.
Efter lite slappande på stranden tog vi en promenad i kvarteret, där vi bland annat hamnade mitt i en grönsaks-och fruktmarknad. Middag intogs på en restaurang i närheten - ingen jag kanske skulle rekommendera, men vi hade det trevligt ändå.
Trötta som vi var blev det en tidig kväll, med både fönster öppna och fläktarna på högvarv. Vi misstänkte att vi hade lyckats knipa det varmaste rummet på hela stället, så fort man öppnade dörren till rummet och gick in var det som att kliva rätt in i en vägg av värme. Tyvärr resulterade dessa försök till svalka både näsblod och gigantiska myggbett, så de sista nätterna spenderades till viss del sömnlösa, svettandes, svärandes och kliandes av de förbannade myggbetten.
Väl framme på hostelet bytte vi om till shorts och flipflops, lämnade resväskorna (vi skämdes nästan när vi kom släpandes på våra enorma Samsoniteväskor bland alla backpackingryggsäckar, alla måste ha tyckt att vi var ena riktiga bratpackers) och styrde stegen mot stranden som, till vår stora gläde, bara låg ett par minuter från hostelet.
Efter lite slappande på stranden tog vi en promenad i kvarteret, där vi bland annat hamnade mitt i en grönsaks-och fruktmarknad. Middag intogs på en restaurang i närheten - ingen jag kanske skulle rekommendera, men vi hade det trevligt ändå.
Trötta som vi var blev det en tidig kväll, med både fönster öppna och fläktarna på högvarv. Vi misstänkte att vi hade lyckats knipa det varmaste rummet på hela stället, så fort man öppnade dörren till rummet och gick in var det som att kliva rätt in i en vägg av värme. Tyvärr resulterade dessa försök till svalka både näsblod och gigantiska myggbett, så de sista nätterna spenderades till viss del sömnlösa, svettandes, svärandes och kliandes av de förbannade myggbetten.
Innergården på vårt hostel - mycket mysigt, särskilt kvällstid när alla backpackers sitter och slappar, spelar gitarr och umgås.
Ipanema strand.
Marknad.
Middag - kyckling med vit, oidentifierbar röra.
Uppdatering
Har varken haft tid eller energi till att uppdatera bloggen här i Rio, men bara så ni vet - vi lever och mår bra!
Trots en del missöden har de senaste dagarna varit riktigt fina. Vi är nu inne på vår sista kväll här i Brasilien, och det känns minst sagt både tråkigt och lite sorgligt. Det känns konstigt att vi, efter ett halvår tillsammans, nu ska skiljas åt och flytta till olika länder. Ingen av oss är särskilt peppad på att åka härifrån, för detta innebär ju att semestern nu är över och att verkligheten börjar, men det blir nog bra till slut ändå. Det ska dessutom onekligen bli skönt att komma till ett land där man faktiskt kan kommunicera med lokalbefolkningen.
Tidigt imorgonbitti sätter jag mig alltså på planet mot Chile, mitt blivande hem det närmsta halvåret, medan Petra drar vidare mot Peru.
Återkommer med lite mer detaljer och bilder senare men här kommer i alla fall en bild som, enligt vår åsikt, sammanfattar Rio de Janeiro perfekt.
Trots en del missöden har de senaste dagarna varit riktigt fina. Vi är nu inne på vår sista kväll här i Brasilien, och det känns minst sagt både tråkigt och lite sorgligt. Det känns konstigt att vi, efter ett halvår tillsammans, nu ska skiljas åt och flytta till olika länder. Ingen av oss är särskilt peppad på att åka härifrån, för detta innebär ju att semestern nu är över och att verkligheten börjar, men det blir nog bra till slut ändå. Det ska dessutom onekligen bli skönt att komma till ett land där man faktiskt kan kommunicera med lokalbefolkningen.
Tidigt imorgonbitti sätter jag mig alltså på planet mot Chile, mitt blivande hem det närmsta halvåret, medan Petra drar vidare mot Peru.
Återkommer med lite mer detaljer och bilder senare men här kommer i alla fall en bild som, enligt vår åsikt, sammanfattar Rio de Janeiro perfekt.
"Förbjudet att gå in utan tröja" - skylt utanför kvarterets matbutik. Kan man annat än älska denna stad?
Brazil
Rio de Janeiro är verkligen en helt fantastisk stad. Trots att vi bara har varit här i ett par dagar så har vi hunnit se och uppleva så mycket. Allt är verkligen precis som jag hade föreställt mig det; sambamusik på stranden, stringbikinis och minimala badshorts. Det verkar för övrigt råda en allmän no shirt-policy bland stadens manliga befolkning - klädkoden är badshorts och flipflops, oavsett plats och tid på dygnet. Att få en brasilienare att ta på sig en tröja verkar vara ungefär lika lätt som att få mig att förstå det roliga i i T-konton, kassaflödesanalyser och periodiseringsfonder - it just ain't gonna happen.
Hittills har vi mest utforskat vårt område och hängt på stranden - mycket trevligt. Vädret är inte fy skam det heller; 34 grader och strålande sol. Trist bara att det är så galet höga vågor att det är lika med livsfara att försöka svalka av sig lite. Efter en mindre nära döden-upplevelse igår håller vi oss numera bland barnen vid vattenbrynet och badar på sin höjd fötterna. Kalla oss mesiga, men vi lever gärna ett tag till.
En annan baksida när det gäller strandlivet är det faktum att alla brassar är så jäkla snygga. Jag har nog aldrig känt mig blekare eller mer malplacerad än vad jag gjorde igår när vi äntrade playan. Funderar allvarligt på att kolla upp om det finns någon möjlighet till spraytanning här i närheten, för med mina femtioelva flaskor spf 30, där solkrämen lägger sig som en vit, tjock och ogenomtränglig som en pansarvägg, hinna på huden så lär det ju ta ett tag innan jag får den där galet snygga brännan jag så avundsjukt suktar efter.
Hittills har vi mest utforskat vårt område och hängt på stranden - mycket trevligt. Vädret är inte fy skam det heller; 34 grader och strålande sol. Trist bara att det är så galet höga vågor att det är lika med livsfara att försöka svalka av sig lite. Efter en mindre nära döden-upplevelse igår håller vi oss numera bland barnen vid vattenbrynet och badar på sin höjd fötterna. Kalla oss mesiga, men vi lever gärna ett tag till.
En annan baksida när det gäller strandlivet är det faktum att alla brassar är så jäkla snygga. Jag har nog aldrig känt mig blekare eller mer malplacerad än vad jag gjorde igår när vi äntrade playan. Funderar allvarligt på att kolla upp om det finns någon möjlighet till spraytanning här i närheten, för med mina femtioelva flaskor spf 30, där solkrämen lägger sig som en vit, tjock och ogenomtränglig som en pansarvägg, hinna på huden så lär det ju ta ett tag innan jag får den där galet snygga brännan jag så avundsjukt suktar efter.
Mellanlandning på Charles de Gaulle - nu kör vi!
Man märker att man inte är i Sverige längre när det växer aloe vera-växter på trottoaren.
Inte helt fel.
We ♥ Brazil.
On the road again
Det blev en kort, men välbehövlig, ledighet hemma i Sverige. Eller ja, vid närmare eftertanke är ledighet kanske inte det rätta ordet. Snarare ett delstopp på den här galna, årslånga resan jag är mitt uppe i.
Trots att en stor del av mina två veckor hemma har gått åt till tråkiga, men nödvändiga, praktiska förberedelser som till exempel synundersökning för att kunna hämta ut nya linser, klipptid, förnya recept på medicin, hämta ut malariatabletter, ta de sista vaccinsprutorna, tjafs med både csn och inkompetenta läkare, växla pengar, få min trasiga hårddisk på laptopen utbytt och boka hostel i Chile, har jag även kunnat njuta av att vara hemma igen. Jag har bland annat hunnit med att mysa med mina nära och kära, baka bullar, ha picknick på isen, åka slalom, fira lillasysters födelsedag i förskott, njuta av den fina naturen, träffa både gamla och nya bekantskaper och avslutningsvis spendera några dagar hos David i Linköping.
Nu är alltså resväskan ompackad och ikväll lyfter planet mot Rio de Janeiro, där jag ska tillbringa en vecka tillsammans med bästa Petra - en perfekt avslutning på vår perfekta hösttermin i Salamanca, innan det sedan bär av vidare mot Chile respektive Peru.
Vi ses om ganska exakt 5 månader igen, Sverige!
Trots att en stor del av mina två veckor hemma har gått åt till tråkiga, men nödvändiga, praktiska förberedelser som till exempel synundersökning för att kunna hämta ut nya linser, klipptid, förnya recept på medicin, hämta ut malariatabletter, ta de sista vaccinsprutorna, tjafs med både csn och inkompetenta läkare, växla pengar, få min trasiga hårddisk på laptopen utbytt och boka hostel i Chile, har jag även kunnat njuta av att vara hemma igen. Jag har bland annat hunnit med att mysa med mina nära och kära, baka bullar, ha picknick på isen, åka slalom, fira lillasysters födelsedag i förskott, njuta av den fina naturen, träffa både gamla och nya bekantskaper och avslutningsvis spendera några dagar hos David i Linköping.
Nu är alltså resväskan ompackad och ikväll lyfter planet mot Rio de Janeiro, där jag ska tillbringa en vecka tillsammans med bästa Petra - en perfekt avslutning på vår perfekta hösttermin i Salamanca, innan det sedan bär av vidare mot Chile respektive Peru.
Vi ses om ganska exakt 5 månader igen, Sverige!
Redo för Rio! Och ja, det kan tänkas att 4 flaskor solskyddsmedel och ett läppcerat med spf 30 är lite väl mycket för en vecka, men eftersom jag ändå kommer stå ut i mängden på Copacabana bland alla snygga, brunbrända brasilianskor gör jag hellre detta i fyra nyanser av vintervit än i fyra nyanser av grisrosa.
