Hola Guatemala!
Aldrig hade jag väl trott att jag så snart skulle få möjligheten att återvända till mitt älskade Latinamerika! Och i ärlighetens namn så har jag nog fortfarande inte riktigt förstått att jag faktiskt är här nu, i Panajachel i Guatemala.
Det är här som jag kommer tillbringa hösten, som utlandspraktikant för den svenska biståndsorganisationen Individuell Människohjälp. Vi är fem tjejer som kommer jobba på olika partnerorganisationer i Guatemala och vi kommer alla vara placerade i området kring Atitlán-sjön. Men mer om detta senare - låt oss ta det från början, närmare bestämt med en utbildningsvecka i Lund och en dag i Guatemala city.
Det är här som jag kommer tillbringa hösten, som utlandspraktikant för den svenska biståndsorganisationen Individuell Människohjälp. Vi är fem tjejer som kommer jobba på olika partnerorganisationer i Guatemala och vi kommer alla vara placerade i området kring Atitlán-sjön. Men mer om detta senare - låt oss ta det från början, närmare bestämt med en utbildningsvecka i Lund och en dag i Guatemala city.
Tredje veckan i augusti hölls en utbildningsvecka för IM:s samtliga utlandspraktikanter. I år är vi totalt 15 stycken som reser till Guatemala, Nepal, Indien, Malawi respektive Jordanien. Jag och Rebecca, som jag ska jobba tillsammans med här i Guate, var först av alla att resa ut och det var inte utan en känsla av tomhet som vi kramades hejdå med alla fantastiska människor vi lärt känna under veckan.
Den obligatoriska flygplans-selfien! Köpenhamn 20:20, flyg numero uno av tre och vi var peppade.
Mexico city 04:34. Inte fullt lika pepp.
Efter över ett dygn på resande fot flög vi så till slut in över vackra Guatemala.
Vi blev hämtade på flygplatsen av IM:s chaufför Alfredo (lyx!) och körde sedan raka vägen till hotellet i Guatemala city där vi skulle spendera natten.
Trots extrem trötthet tog vi en sväng på stan. Vi bodde i den historiska delen av staden och vi gillade onekligen vad vi såg (vilket iof inte var så mycket pga strikta instruktioner att enbart röra oss på typ en gata :-)))). Sjukt mysig och trevlig sådan dock, och vi tänker absolut återvända och se ännu mer av huvudstaden.
Frukost/lunch/middag och det är väl knappast rocket science att räkna ut vem av oss som beställde in potatismos och potatismos only (obs äter dock en mer varierad kost nu, mormor.)
Lite här och var fanns hundratals bilder på försvunna människor uppsatta på husfasaderna. En kontrast till den förvånansvärt trygga stämningen på huvudgatan och som en påminnelse om var vi faktiskt befann oss.
Lagom tills solen började gå ner styrde vi så stegen tillbaka till hotellet, med ögon som nästan gick i kors av trötthet och med det gemensamma beslutet att det faktiskt är helt okej att gå och lägga sig vid kl.19, ändå.
