Bland floder och traktorer
Några timmar utanför Medellin, bland Antioquias dimhöljda berg, driver en av våra medföljda organisationer sedan flera år tillbaka en kamp mot kunstruktionen av landets historiskt sett största vattenkraftverk.
Projektet, i vilket svenska företag är delaktiga, har förstört både mark och viktiga vattendrag samt inneburit förlust av såväl arbete som boende för många av de människor som lever av fiske, guldvaskning och artesanal gruvnäring i de drabbade områdena.
Varje gång jag åker på en medföljning hit så drabbas jag av både frustration och beundran. Frustration, när jag hör våra medföljda lokalinvånares berättelser och med egna ögon ser deras förstörda hus, traktorerna och de skövlade skogarna. Beundran, över deras outtröttlighet och mod, trots att kampen för just miljörätt är en av de mest riskfyllda kamperna som en människorättsförsvarare kan driva i dagens Colombia.
Barichara
I februari åkte jag och Hamish på minisemester till byn Barichara - Colombias vackraste by enligt colombianerna själva! Och visst var den vacker. Alldeles, alldeles underbar till och med.
Här bodde vi - så fantastiskt skönt att få vakna till fågelkvitter istället för trafikbuller.
En stor del av helgen ägnades till att bara promenera runt bland alla fina gator och gränder.
En dörr i alldeles lagom storlek om ni frågar mig!
I byn finns, som i de flesta colombianska byar, en hel massa kyrkor. Den här blev min favorit.
Hur gulligt hus?
Utöver våra promenader i Barichara vandrade vi en dag även till grannbyn Guane, som ligger ett par timmar bort till fots.
Guane var väldigt lik, och minst lika fin, som Barichara men i ett mindre format.
I Guane fick vi ett par nya kompisar...
...luktade på blommor...
...och avnjöt salpicón, vilket är fruktsallad blandat med fruktjuice och lite läsk. Perfekt för en varm dag och ännu bättre efter några timmars hajk!
Helgen bjöd även på fantastisk eftermiddagssol och tappa-andan-vackra solnedgångar.
Detta Lejonkungen-ljus måste såklart dokumenteras. Precis som sig bör med allt som är fint.
Som ens resesällskap, till exempel <3
Guaduas
Oj vad tiden flyger, nästan två månader sedan sist! Men dygnets timmar räcker liksom inte till, särskilt inte när en mer eller mindre har levt i sin resväska på sistone och dessutom gått och blivit kär(!) mitt uppe i alltihop.
Förutom fältresor har jag även hunnit med en del utflykter på min fritid, däribland denna till Guaduas som jag och Hamish gjorde senaste gången han hälsade på mig (han bor i en annan stad ganska långt ifrån Bogota).
Hursomhaver. Vi tog bussen, då Guaduas bara ligger ett par tre timmar utanför stan.
Men som allra oftast i det här landet tog dock resan snarare dubbelt så lång tid än utlovat, men vad gör det när en har den här nya zeeländaren som resesällskap.
Till slut var vi framme, kolla fint!
En by bestående av lagomt slitna stenhus och kullerstensgator överallt, en riktig Ella-by med andra ord.
Vi promenerade runt i gränderna, fikade, tittade på keramik och njöt av att vara i det perfekta klimatet för ett slag, istället för mitt kalla Bogota och hans ohemult varma Barrancabermeja.
<3
Flodbåt i soluppgången, pilbågar och shamaner
För en månad sedan hade jag min bästa medföljning hittills, på en plats där ingen observatör hos Kristna Fredsrörelsen, och knappt colombianerna själva, tidigare varit på.
Efter att ha åkt buss från Bogota en hel dag klev vi upp vid halv fyra på morgonen dagen därpå för att åka vidare med båt längs floden i några timmar.
Att under tystnad glida fram längs floden i soluppgången medan blått blir violett rött orange gult. Ett långsamt fyrverkeri av pastell där det enda som hörs är motorns jämna brummande. Nästan så att en måste nypa sig i armen, ju.
Efter ett par timmar var det dags för ett stopp i den sista tätbefolkade orten på länge längs med floden, för att äta frukost och köpa med oss förnödenheter.
Här är mitt eminenta resesällskap! Ibland glömde jag nästan att vi faktiskt jobbade, då vi hade det det så makalöst mysigt och trevligt hela veckan. Åh.
Så var det dags att ge sig ut till flods igen!
Så nådde vi vår slutdestination. En del av de få husen stod tomma efter att människorna blivit hotade av paramilitären och tvingats fly, och byn består i princip av denna korsning, några bebodda hus varav ett bebos av polis och militär, en liten skola samt en fotbollsplan. Och värmen och fukten sen! Har nog sldrig svettats så mycket i hela mitt liv.
Vi sov hemma hos en kvinna i byn men dagarna tillbringade vi en halvtimme med motorcykel utanför byn, nämligen på urfolkets territorium.
Där höll våra medföljda workshops i bland annat säkerhet och urfolks rättigheter.
Redan första dagen frågade urfolkets egna vakter om jag kunde ta kort på dem, och så turades de om att ställa upp sig med sina pilar och pilbågar.
<3
Den här lilla flickan satt ofta utanför tältet med oss och ville även hon gärna vara med på bild.
Vi mottogs med öppna armar och det var så fint och rörande. Av byns shaman (typ medicinman) fick jag en slags fertilitetsamulett i form av ett armband och som även ska skydda mig och mina framtida barn mot allt ont (tackar ödmjukast men tror jag sparar den på en säker plats så länge :-)))) och alla ville prata med oss så fort de fick en stund över. De ville bland annat veta vilka djur som finns i Sverige och om svenska är väldigt svårt att lära sig (särskilt en av vakterna var fascinerad av böckerna vi hade med oss, så jag gav honom mitt exemplar av Året Runt som han sedan satt djupt försjunken i resten av eftermiddagen <3). Jag pratade om relationer och killar med en tjej i min egen ålder (singellivet vann över förhållandet med motiveringen "mindre huvudvärk då" för att citera min nya sistah!) och jag lovade att skriva ut och ta med alla bilder tills vi ses nästa gång.
Och ses igen, det gör vi förhoppningsvis snart. Kanske redan nästa vecka till och med!
En födelsedag i Guatape
På min födelsedag tog jag ledigt och hoppade på planet till Medellin. En fyller ju faktiskt bara 28 en gång.
Från Medellin fick en åka en sån här fräsig bil i en knapp timme...
...för att komma fram till Guatape, byn med de fantastiska färgerna och som liksom är som ett balsam för själen. Men mer om denna senare!
Den främsta turistmagneten är nämligen den här gigantiska stenen, som bara verkar ha släppts ner där mitt i låglandet från ingenstans? Så knäppt.
Upp för de trapporna skulle vi.
Tadaa, 740 trappsteg senare! Himlarns fint.
Och så den klassiska turistbilden såklart.
På nervägen var jag också tvungen att posera vid Bogota-fotbollslaget Atletico Nacionals logga, mest för att plåga mitt resesällskap ska erkännas :-)))
Ja, Zlatan alltså. Nästan i alla fall.
Vi passade också på att åka på en guidad tur med båt.
Åkte bland annat förbi Pablo Escobars sönderbombade semesterhus (som alltså betraktas som en turistattraktion i det här landet :-))))
Stora stenar och knarkkungar i all ära men det bästa enligt mig var ändå själva byn. Klimatet, lugnet, väggmålningarna?? En sådan plats som inte borde kunna finnas på riktigt liksom.
Älskar att väggmålningarna ofta visar vilken typ av vara/tjänst som erbjuds.
Levde eventuellt på denna hemgjorda f a n t a s t i s k a glass.
Samt dessa popcorn i parken för 3 kronor påsen.
Ja, vad ska en säga. Guatape. Det sa bara klick.
Guatavita
I mitten på juli åkte vi till Guatavita över en helg. Det var tre år sedan jag var där sist och då passerade jag bara byn som hastigast, så det var fint att få åka tillbaka.
Byn påminner mig om byarna i södra Spanien, med vita små stenhus överallt.
Förutom att hänga i byn åkte vi såklart och tittade på områdets sevärdhet - lagunen i Guatavita.
En ruskigt kall, men fin, helg!
Några ögonblick ur livet som fredsobservatör
Nu kanske det ser ut som att jag bara har haft ledigt och turistat, men jag har ju jobbat också. En hel massa faktiskt, under juni och juli var jag ute på medföljning mest hela tiden men det är ju det som jag tycker är allra roligast med jobbet som fredsobservatör!
Jag har hunnit med ett par vändor till Santa Marta vid karibiska kusten...
...suttit fast i timslånga bilköer pga vägras någonstans utanför Bucaramanga...
...fått se detta fantastiska träd i San Gil...
...tillbringat några dagar i Monteria, där gatorna var fulla av leguaner...
...och där jag delade boende med både papegojor och påfåglar.
Jag har också svettats orimliga volymer i Barrancabermeja, Aguachica och som här i La Gloria...
...fått läsa en stund i skuggan...
...samt druckit kaffe på colombianskt vis. Borde ju inte vara lagligt att servera kaffe i en sådan liten mugg :(
Jag har också åkt lite flodbåt...
...och dött söthetsdöden pga denna minisköldpadda.
Behöver jag säga att jag älskar mitt jobb?
Villa De Leyva dig tröttnar jag ju aldrig på
Efter tre fina semesterveckor i Sverige är jag nu tillbaka i Bogota! Precis innan jag gick på semester spenderade vi en helg i en av mina favoritstäder i Colombia, nämligen Villa de Leiva. Byn med de vackra stenbyggnaderna, blomsterprakten och det bästa kaffet.
Ja, ni fattar.
En dag på landet
För några veckor sedan var det dags för ännu en utflykt med min kompis!
Vi åkte till den här byn ett par timmar utanför Bogota, för att tillsammans med hans farbror och kusiner hälsa på hans gammelfaster.
Här bor hon, i ett litet hus utanför byn.
Så ruskigt fint att få komma ut på landet, andas frisk luft och klappa kossor.
Drömmen ju. Vi blev bjudna på lunch bestående av egenodlade grönsaker och potatis och frukt och satt och pratade i flera timmar. Jag skrattade så jag fick ont i magen och det var sån fint att jag nästan började gråta istället.
Efter lunchen spelade vi tejo tillsammans med några av byborna. Tejo är ett colombianskt spel som är dunderpoppis särskilt på landsbygden.
Spelet innebär att en kastar en sådan här sten...
...på dessa "lådor" som är fyllda med lera (så stenen fastnar i leran). Ju närmare cirkeln i mitten desto mer poäng, och träffar en någon av de små vita flärparna i mitten får en både högsta pott samt eventuell tinnitus, eftersom de vita grejerna nämligen är smällare :D
En annan lyckades ju få det att eka rejält bland kullarna inte bara en utan två gånger, mjodåmjodå! Tänker att det måste vara tack vare åratal av kubbspelande i stugan.
Finaste söndagen på länge.
I en by ovan molnen
Häromveckan var det dags för medföljning igen, till den lilla byn Valdivia närmare bestämt. Resan dit bestod av både flyg och buss i flera timmar, men vad gör det när resrutten går genom molnen bokstavligt talat?
Vi blev avsläppta här!
Precis vid en av infarterna till byn.
Gulligt ju. Ja, minus all polis, tungt beväpnad militär och specialstyrkor då, som också var på plats veckan till ära.
Första dagarna satt vi mest med vid en massa möten, med detta landskap som utsikt.
Och mellan varven kämpade vi oss upp och ner för denna ohemult branta gata (det syns inte så bra på bild hur brant den faktiskt var men en fick liksom gå framåtlutad i skidsvängar för att ta sig upp.)
Valdivia, byn ovan molnen.
Vi fotade eventuellt denna vy varje morgon i nästan en vecka, japp.
En dag åkte gjorde vi ett besök i grannbyn, som ligger på andra sidan floden.
(Den här är till dig, farmor ;))
Efter en veckas fin, om än lite krångligare och längre än väntat, medföljning var det så dags att säga hejdå till detta magiska och åka hem till Bogota igen.
Varma källor och hagelstormar
För två veckor sen tog en kompis med mig på en utflykt!
En motorcykelutflykt till och med!
Efter en timme på landsvägen stannade vi till för energipåfyllning i form av grillad majskolv och arepas.
Så nådde vi vårt mål! Dessa varma källor vars vatten sägs ha en helande effekt.
Efter att ha badat oss skrynkliga åkte vi in till byn i jakt på lite lunch.
Det blev ajiaco, en slags kycklingsoppa, samt potatis, yuca, stekt matbanan och annat gött.
Och så en kaffe på maten på det.
Efter lunchen åkte vi upp i bergen.
Hittade detta drömmiga träd som vi satte oss under.
Efter sol kommer regn (japp, tvärtom här) och så även denna dag, fast dagen till ära fick vi både ösregn och hagelstorm. Prick allt blev genomblött och jag frös så jag hackade tänder men det var liksom rätt fint ändå på nåt vis.
Tältnätter, sibirisk kyla och Fylke-landskap
För några veckor sedan åkte jag på ännu en medföljning till Colombias södra del, vid gränsen till Ecuador.
Några dagar i tält stod på schemat, och vi var preppade (och peppade) med tält, sovsäck och hela balunsen!
Innan vi lämnade stadskärnan passade jag på att föreviga det finaste klottret ever - "Min kärlek till dig har inget slut Vanessa."
<3
Så kom vi fram till parken där vi skulle jobba och sova de kommande dagarna.
Oförskämt nöjda över vårt SweFOR-tält.
Ett tält som vi förmodligen inte fått upp innan gryningen om det inte vore för två snälla 12-åringar :-))))) *hejdåsjälvrespekt*
Älskar landskapet i Nariño! Som att vakna upp i Fylke, ju. Och något som gjorde de sömnlösa nätterna pga den sibiriska kylan lite mer överkomliga.
Byarna i Nariño är också en fröjd för ögat för oss vägg- och dörrfantaster.
Finbesök från Spanien
För två veckor sedan fick jag finbesök från Spanien! Alejandro, som var utbytesstudent vid Linköpings universitet och som träffade och blev tillsammans med min klasskompis Sofia under vårt första år och som hängt ihop sen dess, skulle nämligen hit till Bogota på en jobbresa. På fredagkvällen tog jag med honom till min bästa restaurang/klubb här i stan och på lördagen gjorde vi en massa turistiga grejer, som sig bör.
Vi började dagen med att åka upp till berget La Monserrate, såklart.
Vi tog obligatoriska turistselfies.
Samt spanade in marknaden som finns däruppe.
Ale var dock inte lika pigg som han gav sken av på bilden ovan, utan fick i själva verket smaka på den berömda sorrochen, alltså höjdsjukan. Dock inget som lite cocablads-te inte kunde råda bot på.
Resten av dagen strosade vi runt i centrum. Till lunch beställde vi in olika typiska colombianska rätter och när det började mulna på framåt eftermiddagen smet vi in på ett museum.
Glad spanjor som gav mig fem av fem guide-toasters! :D
Det var längesedan som jag skrattade så mycket och oj vad jag har saknat Spanien-spanskan!
Vi skypeade också med Fia som numera bor i Madrid med Ale, och konstaterade hur himla knäppt och fint livet är ändå.
Frukter, fauna och annat fint i Nariño
De två senaste veckorna har jag hunnit med två medföljningar till provinsen Nariño i södra Colombia. Jag hade aldrig varit där tidigare och föll pladask för det fantastiska landskapet och det nästintill perfekta klimatet.
Pasto till exempel är Nariños största stad och även en av de kallaste. Men oj vad fin ändå där den ligger omringad av berg och vulkaner.
Och kolla liksom, pastellhusen!
Såhär ser det ut några timmar söderut, på väg mot byn San Pablo. Colombia, ibland är du en sån himla show off.
San Pablo, med dimhöljda berg med vattenfall lite här och var samt med lite behagligare temperatur än Pasto. Så rackarns fin plats, kolla bara!
:')
De två sista dagarna tillbringade vi på en liten gård utanför San Pablo.
Där fick vi många nya kompisar.
Ja, minus denna skorpion då kanske som jag nästan satte mig på :-)))))
Av gårdens ägare blev vi bjudna på egenproducerat kaffe.
Gjort på dessa bönor.
Förutom kaffe och god mat skämdes vi också bort med inte mindre än 7 olika sorters frukter och bär som odlades på gården. Som jordgubbar som växer på höga buskar istället för på marken som i Sverige...
...färsk mango som bäst ätes med salt...
...clementiner...
...och ananas (som till skillnad från jordgubbarna växer på marken??? *rubbad världsbild*)
Vi fick även smaka på den knäppa frukten guana som ser ut som en grön bucklig banan och som innehåller ludna, blöta och söta små kärnor...
(En äter det vita fluffet som till konsistensen påminner ohemult mucket om blött gosedjur :D)
...bananer...
...och sist men inte minst fick vi med oss varsin påse apelsiner hem.
Alla de fantastiska människor vi får lära känna i vårt jobb alltså. Hjälp vad fint det är.
Nytta med nöje i Quibdó
I början av april stod en veckas internarbete med hela Kristna Fredsrörelsens personal i Colombia på schemat, och till Bogota-teamets stora glädje skulle dessa dagar tillbringas hos våra kollegor i Quibdó, Chocó, där vi har vårt andra kontor.
God morgon Quibdó!
Veckan bestod till stor del av analysarbete, strategiutveckling och såna grejer på den här kursgården...
...tillsammans med det här fina gänget <3
Men vi hann också med en hel del annat - förutom mysiga middagar, skyfall och översvämningar, diskotekdansande och en basketmatch som tyvärr ej finns förevigade på bild, så fick vi bland annat en guidad tur på stan av våra eminenta kollegor.
"Banangatan" var kanske mitt favoritstopp på guideturen.
Det blev också många mysiga stunder på våra kollegors sjukt lyxiga balkong...
...samt några välbehövliga svalkande dopp i p
oolen.
Detta var den vegetariska rätt som vi fick in vid poolen förresten. High Carb High Fat, som överallt längs med colombias kust. (En annan skulle ju mest bara vilja äta sallad och frukt i den värmen menmen.)
Vi fick också uppleva Quibdós ökända, galna trafik som till 90% består av mopeder...
...samt se solen sjunka över Atrato-floden.
En mycket fin vecka, med andra ord.
