Babysteps

Jag tar små steg i taget här i Viña del Mar.

Jag kom hit igårkväll, och eftersom det var mörkt ute kändes det säkrast att helt enkelt stanna inne och istället spendera hela kvällen på mitt rum. Detta resulterade i att jag inte hade något ätbart överhuvudtaget när jag vaknade imorse, så förmiddagens projekt var att försöka ta sig till en matbutik för att köpa lite frukostgrejer. Till min stora glädje upptäckte jag att Chile, till skillnad från Spanien, har ett gediget utbud av havregryn. Här kan man t.om. köpa havregrynsgröt smaksatt med bland annat kanel, äpple, bär, ja till och med choklad (där jag är något tveksam till den sistnämnda). Det knepiga är bara att till gröten måste man ju ha mjölk. En hel gång fylld av olika mjölksorter, alla med olika fetthalt, smak och laktoshalt. Jag vet inte hur länge jag stod och funderade och velade, men när jag upptäckte att killen som stod och delade ut smakprover tittade lite roat på mig och skrattade, grabbade jag tag i närmsta mjölkpaket och flydde fältet. (Det blev en 1 liters, semifet variant med extra mycket vitaminer för er som undrar.)

Under den lilla promenaden till matbutiken fick jag i alla fall se en liten del av området, det visade sig bland annat att jag bodde mycket närmare stranden än jag trodde. Det är tyvärr inte något vidare strandväder här idag, tippar på att det är runt 21 grader, och eftersom jag kommer direkt från Rio där vi haft uppemot 38 grader känns det här lite småkyligt (såhär i slutet på februari, haha).

Väl på hostelet träffade jag en äldre man från Santiago, som var här över helgen med sin dotter. Han sa att han hade sett mig igårkväll, frågade varifrån jag kom och så vidare. Han sa att, eftersom han själv hade en dotter i min ålder, alltid blev lika orolig när han såg unga tjejer som reser runt själva, och han sa flera gånger att han gärna hjälpte mig om jag hade några funderingar eller behövde hjälp. Både han och dottern var jättesnälla och trevliga, synd bara att de åker hem ikvälll.

Nu ska jag bara försöka komma underfund med det här med valutan - känns lite halvskumt att köpa en flaska vatten för ett par hundra, och att slutnotan för hostelet hamnar på en sisådär nittio tusen. Måste även skaffa ett chilenskt nummer så snart som möjligt, känns inte helt optimalt att inte ha tillgång till en telefon just nu.

Idag fick jag i alla fall lära mig, the hard way, att man bara ger en puss på kinden som hälsning här i Sydamerika.
Babysteps, som sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback