Misty mountains

En onsdag för ett par veckor sedan var det lokal helgdag här i Colombia = ett utmärkt tillfälle att bestiga Bogotás högsta berg till fots, tänkte vi! 

 

Hit upp skulle vi, till kyrkan på toppen av Monserrate.

 

Medan vi väntade på resten av sällskapet strosade vi runt bland frukststånd och kakförsäljare.

 

 

Och laddade med energi i form av grillad majs, en utsökt delikatess om du frågar mig.

 

Så var hela gänget samlat! Vi var ganska så pepp.

 

Vi började klättra. Sträckan är egentligen inte så himla lång, men desto brantare och med en stigning på nästan 1000 meter.

 

Vi stannade med jämna mellanrum för att hämta andan, för att sedan tappa den igen pga vidunderlig utsikt.

 

 

 

Här är vi kanske halvvägs. Jag försökte uppehålla ett hyfsat hurtigt (nåväl) yttre...

 

...men kände i hemlighet mest för att joina de här två.

 

Stumma vader, syrebrist och ett svettande á Karibiska kusten senare nådde vi så vårt mål!

 

Och en bedrift som denna måste ju dokumenteras. 

 

Efter att ha återhämtat oss promenerade vi en stund på marknaden. 

 

Utbudet bestod dock mest av korsfästa Jesus-stayter, så vi gick vidare.

 

 

 

Tillbaka till kyrkan.

 

För att titta ett slag på de dimhöljda bergen.

 

 

 

 

 

Och för att, för femtioelftehundradegången sedan januari, mumla ett "det här är ju inte klokt" innan vi sedan tog linbanan ner till de tvåtusensjuhundrametrarna över havet igen.

Vilken morgonpromenad Du tagit och nu i kväll kan jag både titta på Dina fina bilder och Skypa med Dig samtidigt, tala om teknikens under och jag får vara med.Tack Gabriella-kram <3

Roligt att alla andra har vanliga kläder medan du kör full träningsutrustning...