El Volcán Atitlán
Det största äventyret av dem alla var såklart vår bestigning av vulkanen Atitlán, den högsta av de tre vulkanerna runt sjön med sina 3 535 meter över havet. Vi hade egentligen tänkt bestiga en av de andra vulkanerna (läs den lägsta, säkraste och enklaste) men varför göra något halvdant när en kan gå all in?
Att gå all in var också något som Sofie och jag gjorde i vårt införskaffande av förnödenheter. Med facit i hand hade cirka en tredjedel räckt mer än väl. (Kan ju även tillägga att vi precis innan start dumpade det enda näringsriktiga = bananerna pga vägde för mycket?)
Här är hela svenskteamet minus Rebecca, taggade till max!
Vi började vandra vid halv tolv på kvällen och det här är det första fotot jag har från nattens etapp. Att bestiga en vulkan i ett halv dygn kan närmast liknas vid att gå igen de fem stadierna av sorg. Här var klockan runt halv fyra på morgonen och vi skulle strax gå in i fas två - ilska och vadhållerjagpåååååmeeed.
Kl. 04:46. Solen börjar gå upp och jag inser att jag inte kommer hinna se soluppgången från toppen av vulkanen, som var mitt mål. Försöker köpslå med högre makter om min sista Snickers för att sakta ner tiden bara liiite.
05:27. Depression.
06:23. Acceptans.
Efter drygt sju timmars vandring i (både fysiskt och psykiskt) mörker nådde jag så till slut toppen!
Och ja, det var ju ungefär precis så fantastiskt som en kan föreställa sig.
Och kallt som fa-en.
Som sagt.
Som tur var sipprade det ut het ånga lite här och var där en kunde värma sig (med risk för att bli ännu kallare efteråt pga kondensen, men det var det så värt.)
Den arktiska kylan var dock inget som bekom Danny, en av våra två medföljande poliser pga den höga rånrisken, nämnvärt. Men då har han ju bestigit vulkanen 4 gånger tidigare också.
Här är de båda två, Rocky och Danny! De ville ha en bild med los suecos (who doesn't?).
Och ja, Eye of The Tiger var eventuellt med på vår allsångs-pepplista under natten.
Och ja, Eye of The Tiger var eventuellt med på vår allsångs-pepplista under natten.
Som pricken över i:et fick vi också se ett livs levande vulkanutbrott i fjärran, inte så pjåkigt!
Och så började den ungefär lika långa klättringen ner igen och vi kunde alla konstatera att 36 timmar utan sömn varav 15 timmars vulkanklättring väl aldrig har känts mer självklart.
Kommentarer
Postat av: Petra
Lovin' it!
Postat av: Linda
Älskar din sammanbitna bild där på förnatten.
Trackback
