Vi möts igen, Bogotá

Aldrig hade jag väl trott att jag, när jag hösten 2013 lämnade Bogotá efter praktik och vikariat på Sveriges ambassad, skulle vara tillbaka här knappt två år senare - men here I am! Denna gång för att vara kommunikatörspraktikant hos Diakonia på deras regionskontor under våren. 

 

Nu har jag varit här i ganska precis två veckor och har nu hunnit anpassa mig (mer eller mindre) till både tidsskillnaden och mitt nya liv här. Det känns både konstigt och märkligt självklart att vara tillbaka. Den här gången bor jag hos en värdfamilj - världens finaste värdfamilj, för att vara exakt. Utöver en massa roligt jobb har jag hunnit med en del annat också, men vi tar det från början!

 

Första helgen hängde jag mest hemma med min familj. Med den sedvanliga höjdsjuka-huvudvärken som fortfarande inte hade släppt blev jag ordinerad film och popcorn hela lördagen lång av min lillebror Andres. 

 

På söndagen var jag dock fit for fight igen och redo att utforska mina nya hoodz! Den här gången bor jag i stadsdelen Galerías, lite längre söderut än förra gången men jag gillart! 

 

Förutom att jag har både gym, mataffär, bio och köpcentrum inom 10 minuters gångavstånd bor jag också ganska nära stadens största park Simon Bolívar. Bara en sån grej liksom.

 

Här är jag och min lillebror Andres, coolaste killen i stan.

 

 

 

Här är vi allihop, min colombianska familj och jag framför vårt hus. Lillebror Andres, mamma Kathia, pappa Jorge och lillasyster Paula. Som de tar hand om mig alltså <3

 

PS. Om ni vill veta lite mer om vad jag och mina kollegor jobbar med här i regionen så får ni gärna kika in på Diakonia-bloggen lite då och då också. Puss!

Så börjar det spännande igen med Din blogg, och det känns så fint veta att Du är i "goda händer". Hälsa Din familj!Kram :) Mormor

Vilken fin värdfamilj! Det känns skönt att veta att du har det så bra där :)

Hej ursäkta jag känner mig som världens stalker men läste din kommentar på Floras blogg och kände att jag måste höra med dig: Jag funderar på att volontärarbeta ett halvår i Colombia i höst, men allt som jag (och 2 oroliga föräldrar) läser om landet är att det är så otroligt farligt och att en inte ens kan åka buss och aldrig gå runt själv och så vidare. Är det så? Bör en nittonårig något naiv tjej hålla sig borta?
Projektet jag vill till ligger i Boyacá, vet du hur orolig den regionen är?

Förlåt för massor av frågor, är bara glad att hitta någon som bor i Colombia! Vore supertacksam för svar (om du vill kan du maila mig)!