Pami

Efter ganska på pricken en månad i Guatemala är det ju faktiskt hög tid att berätta lite mer om vad det är som jag egentligen gör här om dagarna!
 
Jag och Rebecca jobbar på skolan "Pami", en skola för barn som lever i extrem fattigdom. Många av barnen arbetar vid sidan av studierna, och det finns också fall av psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. Detta är något som är förvånansvärt lätt att glömma mitt bland allt bus, skratt och lek, men som gör lika överjäkla ont varje gång vi påminns om det. 
 

Pami ligger på ungefär 10 minuters gångavstånd ifrån vårt hus, precis bakom den här marknaden.
 
 

Här handlar vi mat varje dag efter jobbet, så lyxigt.
 

Allt är så färskt och smakar så gott här! Så himla synd bara att vi endast kan äta sånt som går att skala - r.i.p. jordgubbar och vindruvor, två av mina bästa </3
 

Men jag ska inte klaga, det finns ju en hel massa annat spännande att prova! Som lichi, till exempel.
 

Eller nyfångad fisk och krabba från sjön, även om också detta är att spela rysk roulette med tarmfloran.
 

Väl inne på skolområdet så kan en sedan njuta av den här utsikten resten av dagen. Så sjukt drömmigt ju.
 

I början satt vi mest bara med under lektionerna för att låta barnen vänja sig vid oss. De var nyfikna men lite blyga.
 

Ja, i ungefär en kvart eller så, sen var blygheten ett minne blott!
 

Det dröjde inte länge innan kidsen ville visa oss sina bästa tricks. Abdías, 8 år, är till exempel en hejare på att göra olika figurer av ett snöre. 


Och tvillingarna Didi och Alex, 9 år, gillar att klättra!


Skolan har drygt 130 elever, där ungefär hälften har lektion på förmiddagen och hälften på eftermiddagen. På schemat står alltifrån matematik och SO till spanska och naturvetenskap. Många av barnen går också i regelbunden terapi hos skolans psykolog.
 

Spanskalektion i första klass, där högläsning är en favorit hos många.
 
 
Lek är en viktig del av undervisningen på Pami, då timmarna på skolan många gånger är det enda tillfället när barnen bara får vara barn och leka med jämnåriga. Här förklarar Becca reglerna till den gamla godingen "Under hökens alla vingar kom."
 

Darlin, Alicia och Didi i första klass.
 

Jag tillsammans med några av våra tjejer i tvåan.

Och varje morgon när vi kommer till skolan blir vi fullkomligen överrösta med kramar och jag är redan x antal armband och teckningar (och en rejäl förkylning) rikare. 
 

Kommentarer
Postat av: Barbro Lindström

Behöver väl inte tala om hur rörd jag blir för Du känner mig Gabriella, men det är så fantastiskt det Ni gör och så overkligt på nåt sätt. Guds rika välsignelse tror jag många med mig önskar Er. Kramar från Mormor

2014-09-24 @ 07:28:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback