Bomber, svindlande höjder och första dagen i Panajachel

Följande morgon vaknade vi tidigt av vad som lät misstänkt likt skottlossning (vilket ju inte kändes helt orimligt med tanke på var vi befann oss.) Dödshungriga som vi var bestämde vi oss ändå efter en stund för att våga oss ut på stan i jakt på något att äta. 
 

Vi hamnade här, på ett mycket charmigt ställe och med Maria-Luz i bakgrunden som trevligt frukostsällskap.


Blaskigt kaffe, äggröra, bönröra, getost och bröd, något som med facit i hand verkar vara standardfrukosten här. 

Vi passade på att fråga ägarinnan till kaféet vad det var för smällar som vi hade hört tidigare. Hon ryckte på axlarna, skrattade och svarade "bombas" som om det vore det mest självklara i världen och vi ba "ok :-)))" (Bomberna visade sig dock vara en del av något slags firande, så ingen anledning till oro där hemma!) 
 

Efter frukosten åkte vi med vår chaufför Alfredo till flygplatsen för att hämta upp Maria, som nyss hade kommit från Sverige och som ska jobba på IM:s regionkontor här i Panajachel.
 

Drygt tre timmar längs med de smala och vindlande guatemalanska vägarna senare skymtade vi den så till slut - sjön Lago Atitlán, med dess tre omkringliggande vulkaner och långt där nere Panajachel, platsen som kommer vara vårt hem de kommande månaderna. Och jag måste fortfarande nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt är här nu.
 

Framme vid hotellet i Pana och jag, Becca och Alfredo passar på att posera lite avspänt framför IM:s snygga bil.
 
Efter att ha lämnat väskorna på rummet var det dags att spana in våra nya hoodz, som visade sig vara ungefär precis så latino som vi hade tänkt oss.
 

Som sagt.
 
 
 
 
 

Vi har (såklart) lyckats pricka in regnperioden här, och som på beställning började det mycket riktigt mulna på framåt kvällskvisten.
 

Det gjorde dock inte så mycket, då vi passande nog råkade bo bredvid stans mysigaste kafé. Den perfekta tillflyktsorten under de värsta skyfallen.

 

Kommentarer
Postat av: Barbro Lindström

Gabriella! Många många mil skiljer oss åt men jag är med Dig hela tiden. Tack för att jag får njuta av Din blogg och Dina fantastiska bilder.Kramar <3 Mormor

2014-09-02 @ 08:50:13
Postat av: Moster

Vilka vyer och vilka kvarter!
Spännande är det!

2014-09-02 @ 16:23:40
Postat av: Linda

Allt är som vanligt med andra ord. Bomber, härlig mat och fin natur!

2014-09-05 @ 09:10:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback