Turistande, magiska bollar och evig vår i Medellín

Puh, nu är jag tillbaka i Bogotá efter en dryg vecka ute på vift! Min handledare Pontus är ju som jag kanske har nämnt världens bästa, och gav mig en veckas ledighet så att jag skulle kunna följa med Sibylle upp till Karibiska kusten innan hon sedan fortsatte vidare genom Centralamerika och så småningom hem till Tyskland igen. 

 

Då det finns en hel uppsjö av spännande platser i det här landet som ju måste besökas, passade vi på att svänga förbi Colombias andra största stad på vår väg norrut mot kusten.

 

Nämligen Medellín, reggaetonens och tillika min vän Daniels hemstad. 

 

Efter ha spenderat natten på en buss från Bogotá fortsatte vi på samma tema väl i Medellín, då vi efter att ha lämnat våra ryggsäckar på hostelet hoppade på turistbussen för en tur genom stan. Då vi bara hade en och en halv dag till vårt förfogande gällde det ju att hinna se så mycket som möjligt.

 

Så vi gick all in turist-javisst, helt enkelt.

 

Vi tog oss sakta men säkert igenom storstadstrafiken...

 

...förbi finurliga lyktstolpar...

 

...och en och annan svensk ö.

 

Vi hoppade av vid Botaniska Trädgården. Solen stod redan högt på himlen men vana vid det ombytliga vädret i Bogotá som vi är var vi utrustade med både solskyddsmedel och paraply, där det sistnämnda ju som bekant har fler än ett användningsområde.

 

Inne i trädgården fanns bland annat en näckrosdamm...

 

...och ett fjärilshus.

 

Sibylle köpte sötsaker som gick under namnet "magiska små bollar" av en kille som sade sig tillhöra Hare Krishna. Trots mina förmaningar om att det förmodligen var knark som gjorde de där små bollarna så magiska åt hon en, bara för att någon timme senare mumla något om att hon nog kände sig lite konstig trots allt.

 

Hon kom dock ganska snart fram till att det visst bara var placeboeffekten som talade, efter att vi hade intagit lite färsk frukt i skuggan. Det gula till vänster är förresten mangostrimlor, vilket kanske är det bästa sättet att äta mango på.

 

Vi hoppade på turistbussen igen, som tog oss vidare upp till bergen. Medellín påminner ganska mycket om Bogotá, fast lite lugnare, med mindre trafik och lite behagligare temperaturer. Den kallas ju inte "Den eviga vårens stad" för inget (även om 28 grader snarare är en väldigt varm sommardag i min värld).

 

 

På kvällen gick vi till en vegetarisk restaurang som fanns rekommenderad i min Lonely Planet-guide, och det dröjde inte länge innan vi förstod varför. Finaste inredningen, trevligaste personalen och den godaste veggoburgaren vi någonsin ätit. För att inte tala om brownien med varma hallon till efterrätt, gudars skymning. 

 

Ett förträffligt sätt att runda av dagen i Medellín på, med andra ord.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaa Gabriella då startar resan med Dig igen och det är så underbara berättelser och bilder Du bjuder på, underhållning på hög nivå i min värld.Tack och kram.

Äntligen livstecken och uppdatering! Det är grymt att se och läsa om allt fint som du gör!

Vill också se och uppleva detta landet! '
Fina bilder du ordnar åt oss och det som fattas nu är doften, värmen och känslan....

Verkar som en bra start på er resa norrut :) De där mangostrimlorna ser för övrigt fantastiskt goda ut!