Översvämningar och ett kärt återseende i Barranquilla
På torsdagen sade vi hejdå till Taganga och satte oss på bussen för att åka de drygt två timmarna till Barranquilla, mina roomies Jessica och Carlos hemstad. Vi skulle hälsa på deras föräldrar, Carlos senior och Luz-Marina.
Väl framme visade det sig att vi hade lyckats pricka in dagen för årets första skyfall. Jag hade hört talas om de översvämmade gatorna i Barranquilla och fick nu alltså uppleva dem på första parkett - jag trodde att Carlos överdrivit lite när han berättat om hur bilarna flöt iväg, men när bussen plötsligt tappade fäste och gled några meter insåg jag att det kanske inte var så mycket överdriv, ändå.
Barranquilla är för övrigt den enda platsen i världen som har sådana här trafikskyltar, något som ju känns ganska logiskt såhär med facit i hand.
Vi åkte hem till föräldrarnas lägenhet, där både Carlos senior, eller Papi som han vill att jag kallar honom, och Luz-Marina väntade på oss trots att det var torsdag och en vanlig arbetsdag. Vi åt lunch och blev visade runt i lägenheten. Här ser ni utsikten från balkongen.
När de efter lunchen åkte tillbaka till jobbet åkte vi till Karibiska museet.
Ett par timmar senare blev vi upphämtade av Papi, som gav oss en förträfflig tvåtimmars guidad tur i bil runt i staden. Vi stannade bland annat till vid klubben dit de brukar åka på helgerna.
Där drack vi mandarinjuice och pratade om livet.
Vi åkte och hämtade upp Luz-Marina för lite middag, som sedan avslutades med Papis stora passion här i livet, nämligen glass. Vi konstaterade att jag numera inte bara har en svensk familj i Härnösand och en spansk i Salamanca, utan även en colombiansk i Barranquilla. Något som när man tänker efter är helt fantastiskt fint, ju.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Kul att du inte bara får en massa fina vänner när du reser runt i världen utan även hela familjer ;)
Postat av: Mormor
Så har Du då charmat Dig in i en ny familj igen, inte alls illa Gabriella och jag förstår dom.
Trackback
