Lianer, leguaner och den karibiska solnedgången

En timmes flygresa från Medellín senare landade vi på söndagen på karibisk mark! Den värmevägg som mötte oss när vi klev ur planet, herrejösses alltså.

 

Vi viftade vänligt men bestämt bort alla erbjudanden om taxi och tog bussen like the locals.

 

 

Så kom vi fram till Taganga, en liten fiskeby strax utanför Santa Marta. Det är här de flesta backpackers bor, och vi ville ju såklart inte vara sämre. 

 

Jag vet faktiskt inte hur många grader termometern visade på, men det var ungefär såhär varmt.

 

Tidigt morgonen därpå packade vi våra ryggsäckar och gav oss iväg till nationalparken Tayrona, för lite strandhäng och campingliv. För att komma till stränderna måste man dock vandra i cirka tre timmar genom djungeln.

 

En riktig djungel alltså, med lianer och allt. 

 

 

Och termitbon...

 

...tusenfotingar...

...flitiga myror...

 

...vackra ödlor...

 

...och tjusiga fåglar.

 

Efter några timmar i djungeln skiftade terrängen.

 

Och vi började sakta men säkert se tecken på befolkning.

 

Vi frågade de här grabbarna hur långt det var kvar till playan, och dog lite inombords när de svarade att vi hade kommit ungefär halvvägs. 

 

Till slut kunde vi dock höra havet, för att strax därefter mötas av denna utsikt.

 

Vi styrde stegen mot stranden.

 

Där det tyvärr var röd flagg...

 

...så det var bara att knata vidare mot campingplatsen. Som svar på frågan om det inte var väldigt varmt med svart luvtröja dagen till ära - jajemän, det var det. Men så värt att slippa smörja sig med spf 60 en gång i kvarten.

 

Så kom vi äntligen fram till campingen! Vi hade valt den som låg lite längre bort, då denna låg vid stranden = förhoppningsvis mindre mygg än inne i djungeln.

 

Vi var ungefär lika nöjda som Colombus torde ha varit när han upptäckte kontinten femhundra år tidigare.

 

Home, sweet home.

 

Vi utforskade området lite och gick bland annat upp till den här hyddan.

 

Där kunde man spendera natten i hängmatta.

 

Och vila ögonen på den här utsikten.

 

 

 

 

Däruppe kunde man, förutom hängmattor och fin utsikt, även hitta en och annan leguan.

 

 

 

Vi chillade i hängmattorna en stund.

 

 

Och tillbringade sedan resten av eftermiddagen på stranden.

 

 

Där satt vi tills solen gick ner och det var dags att duscha sig i myggmedel och täcka varje millimeter av huden med tyg. 

Något som ändå är en ganska värdslig sak när man får somna till ljudet av karibiskt vågskvalp och spelande syrsor, ju.

 

 

Ihopkrupen och halvvägs inne i datorn har jag nu njutit av Din resa igen trots lite skräckblandad förtjusning med tanke på alla faror som lurar. Fantastiskt!

Vilket äventyr och vilka härliga bilder!