Sista veckorna på praktiken
Har ju hamnat lite på efterkälken med uppdateringen här på slutet - ops. Som kompensation har jag därför gjort en sammanfattning med tillhörande bildkavalkad av vad jag har haft för mig under de sista veckorna på praktiken - nu kör vi, full fart!
Det har blivit ett par dagsutflykter till närliggande byar.
Som den här med min kollega Sara och hennes man...
...och den här lite längre roadtripen med mina kollegor Alexandra och Tobias samt Alexandras bror.
Målet för roadtripen var monumentet i Puente del Boyacá (där det sista slaget mot spanjorerna ägde rum), som ni kan se i bakgrunden.
Efter en bamselunch på den mest urcolombianska restaurangen vi någonsin satt vår fot på, inklusive colombianerna i sällskapet, hade vi sedan tårtprovning i parken.
Alltså.
Det var ju Eurovision också, som troget följdes via Svtplay hemma hos Jonas och hans sambo Karim.
Vi fick alla ge poäng till våra favoriter, som hos samtliga till stor del utgjordes av våra nordiska grannländer och Sverige förstås. Man blir nog lite extra svensk som utlandssvensk, trots allt.
Denna patriotism blev om möjligt ännu mer framträdande på följande dags VM-final i hockey mellan Sverige och Schweiz.
Vi firade segern (och förhoppningsvis slutet på det eviga ihoplandandet av Suecia och Suiza på spanska) med grillning på balkongen hemma hos polis-Linda...
...och en helt okej solnedgång.
Det har också blivit både en och två utekvällar, som den här torsdagskvällen där vi gick på en live-spelning med ett mycket populärt salsaband...
...samt afterworks på fredagseftermiddagarna, denna hemma hos min handledare Pontus (närmast till höger).
På tal om work så har jag även jobbat en del, tro det eller ej. Utöver att ha suttit med slutfinishen på några rapporter till UD...
...har det också blivit en hel del möten och konferenser.
Här strax innan den med Colombias Mr President Himself, med Brasiliens ex-president som sidekick.
Här har ni honom förresten, Grinchen, förlåt, jag menar president Santos.
Helgen innan min sista praktikvecka blev jag medbjuden på en riktigt härlig weekend av min handledare och några kollegor.
Tobias, bland annat.
De hade hyrt ett hus i Anapoima, som ligger ett par timmar utanför Bogotá men på lägre höjd = ytterst behagligt klimat.
Ja, huset och utsikten var det ju inget fel på heller.
Dagarna spenderades i lugnets tecken.
Med långa och goda måltider...
...lek med Pontus och hans fru Tischas son Lukas...
...poolhäng...
...samt långpromenader ner till centrum.
Där lärde vi känna ett helt gäng nya vänner, bland annat den här sköna polisen som förklarade att vi var de första utlänningarna han någonsin träffat och att detta måste firas. Såklart! sa vi och joinade på kvällen resten av Anapoimas invånare på deras stadsfest helgen till ära.
Sista kvällen i Anapoima bjöd på en rätt så spektakulär solnedgång.
Och sådana måste ju förevigas.
Så kom Sveriges nationaldag tillika min sista dag som prakikant. Det sistnämnda uppmärksammades med både tårta, presenter och fina ord på kl.11-fikat, och när det gäller nationaldagen firades denna med pompa och ståt på residenset senare på kvällen.
Ambassadörskan håller tal, med självaste vice-presidenten vid sin vänstra sida.
Här poserar Sergio, ambassadens politiske analytiker tillika en av mina närmsta vänner, och jag framför priset i kvällens utlottning. Vi vann inte men var glada ändå.
Jag tillsammans med bäste Pontus - bättre handledare får man ju leta efter, liksom.
Här har vi hela gänget! Praktikperioden har verkligen varit fantastisk på alla sätt och vis och jag är så tacksam och stolt över att ha sådana fina kollegor och vänner. Även om det är lite tråkigt att praktiken är över så ser jag nu fram emot några månader som vikarierande migrationsassistent på ambassaden - inte fy skam, det heller.
Kommentarer
Postat av: Lotta Pedersson
Roligt att läsa om din vistelse i Bogotá. Lycka till i framtiden.
Postat av: Mormor
En härlig resa igen med Dig Gabriella som guide, men ändå lite svårt att förstå att Du är så långt borta men ändå så nära. Kram :)
Trackback
