Loppmarknader, kokainkakor och åskoväder

Idag har jag och Sibylle varit ute på äventyr igen, men den här gången styrde vi kosan mot norr istället för söder - mot loppmarknaderna, närmare bestämt.

 

Efter att ha ätit frukost hemma hos mig promenerade vi ner till huvudgatan där vi sedan vinkade in en godtycklig buss och frågade om denna möjligen passerade vår slutdestination. Det gjorde den, och vi firade min nu förlorade buss-oskuld med att nästan sätta oss i knäet på våra respektive bussgrannar. Tur att man har några svängar till Sydamerika i bagaget och därmed en hel del övning i konsten att stå upp och betala medan busschaffisen gör en brutal rivstart vid det här laget.

 

Efter en dryg kvarts resa var vi så framme vid loppisälskarens mecka, där vi sedan spenderade resten av dagen. Förträffligt fint, faktiskt.

 

 

Vi var ganska nöjda med att lämna skyskraporna...

...till förmån för detta.

Sibylle tyckte att jag borde investera i armbandet till vänster.

Jag suktade dock mest efter dessa. (Jag lyckades dock behärska mig den här gången, Petra).

 

Sibylle köpte en sjal som man kunde använda på inte mindre än 8 olika sätt. En liten broschyr hade dock varit önskvärd, då det var rakt omöjligt att komma ihåg alla varianter.

 

Vi åt lite friterad kokos som mellanmål, innan det var dags att gå vidare mot nästa loppis.

På vägen passade vi på att mata duvor...

...och säga hola till Simon Bolivar, Colombias förste president. 

 

 

 

 

 

 

Himla fint för övrigt att ha hittat någon som inte tycker det är det minsta konstigt att vilja fotografera gamla bilar, dörrar, väggar eller skyltar. 

 

Då var vi framme vid nästa loppis!

 

Där fanns fyrkantsglass med läskig färg...

 

...kokainkakor och annat smått och gott vars doft transporterade oss båda till en högst oangenäm walk down memory lane i Cuzco, Peru... 

 

...och en något uttråkad herre som fördrev tiden med att leka tittut.

 

 

Vi blev hungriga och gick på jakt efter en vegetarisk restaurang. Ungefär som att leta efter en nål i en höstack, men en vänlig själ tipsade oss om detta ställe, där all mat inte bara var vegetarisk utan även organisk. Gudars så gott.

 

Efter lunchen började himlen mörkna på och vi bestämde oss för att tacka för oss och bege oss hemåt. Lika bra det, för lagom tills jag satte nyckeln i dörren brakade ett åskoväder utan dess like löst. En ganska skön avslutning på den här söndagen, ändå.

  

 

Som vanligt raka spåret till datorn i arla morgonstund och se ett nytt inlägg i din blogg=lycka.Anar en som blir avundsjuk på Din loppisrunda, men hon får vara stolt över sin dotter. Allt gott till Dig med kramar.

Tur att du lyckades skärpa dig. Nu har du ingen extra inca trek-väska att ha en tung sparbössa i!! Dessutom har du ju en redan. P.S. Inca trek ska kanske få leva en till resa, till Cuba. Fast bara kanske.

Förstår av de härliga bilderna att dagen måste ha varit väldigt bra! Mormor anar helt rätt, jag är avundsjuk men också mycket stolt ;) Vilken stilig uttråkad herre sen, tror till och med Nova skulle ha blivit glad över att få träffa honom.