Pansarvagnar, fredssvalor och väntan på ett regn

Tiden går fort här på andra sidan jordklotet och mitt liv består mest av jobb och jobbsökande för tillfället. Jag har dock hunnit med både ett par utflykter och mysiga filmkvällar med kollegor, ett antal biobesök, långa söndagseftermiddagar på gymmet och en matförgiftning sedan jag kom tillbaka till Bogotá. Och så det här, bland annat.

 

Det har blivit en hel del promenader, med min nya gata i stan som utgångspunkt.

 

Förbi viktiga meddelanden på väggar...

 

...frukt-och grönsaksstånd...

 

...och militärer med AK47:or i ungefär varje gathörn.

 

Under en av mina promenader stannade jag till i ett av de cirka femtioelva köpcentrum som finns i den här stan för att titta på den nya, fina dekorationen i form av fredssvalor som jag hört talas om, för att sedan snabbt smita ut på de söndagstomma gatorna igen. Blir så fasligt trött i själen av köpcentrum har jag upptäckt.

 

 

Jag har väntat på ett regn...

 

...och väntat lite mer i den, som alltid vid regn, ganska så stillastående trafiken.

 

 

Efter regn kommer solsken och det måste ju firas. Med glass förslagsvis.

 

Fruktsallad för under tian hos gatuförsäljaren i parken är även det ett utmärkt alternativ. 

 

Den 20:e juli firades Colombias nationaldag med en tv-sänd tre timmar lång militärparad genom hela stan.

 

Jag var där för att ta del av stämningen på plats. Nu är kanske inte pansarvagnar, stridsflygplan och kulsprutor  det som jag förknippar med nationaldagsfirande i vanliga fall, men when in Rome liksom.

 

Min kollega tillika vän Alexandra och hennes moster var peppade iallafall, liksom resten av de tusentals personer som hade samlats ute på gatorna dagen till ära.

 

Det har även blivit ett par afterworks...

 

...och en och annan kvällsfika på nya favoritkaféet.

 

Apropå jobb så har jag skaffat mig en ny vana - att köpa med mig en nypressad 4-kronors apelsinjuice  på väg till ambassaden på fredagarna. En lagomt dyr fredagslyx, sådär.

 

Sist men inte minst har jag också äntligen fått återse mina fina vänner som jag pga olika anledningar inte har  sett sedan i mars, vilket är helt galet ju. Som jag har saknat dem, alltså.

 

Dina äventyr fortsätter och alltid lika spännande att läsa och Dina bilder så fina. Ja det känns nästan som man är med Dig där borta men så vaknar man upp och då sitter man ju här vid datorn som vanligt. Kram Gabriella.

Härliga bilder och skön läsning som vanligt! Dags att skriva en bok! Apropå köpcentrum och sinnesstämning så är du rätt ute ingen blir väl skön i själen i ett sånt eller?
Kram och välkommen till Sverige och vår nya adress när det är dags!