Långfredag, djungel och adrenalinkickar

Nästa dag strosade vi runt en stund nere i byn efter frukosten.

 

 

 

 

Vi hamnade mitt i Långfredags-processionen. 

 

Bokstavligt talat.

 

 

Efter att till slut ha lyckats hitta en öppning i den enorma mässande folkmassan tog vi bussen till en av nationalparkerna, för att titta på lite fler stenstatyer.

 

Det kändes lite som att man var djungeln, med alla dess märkliga växter, ljud och djur.

 

Som det här intima insektsparet, till exempel.

 

På eftermiddagen hade vi signat upp oss på rappel, vilket är som bergsklättring fast nedåt. Man skulle egentligen vara en grupp om fyra men efter att ha flörtat lite med instruktörerna fick vi till en alldeles egen, privat tur.

 

Efter en kvarts bilresa och ungefär en lika lång promenad genom skogen kom vi fram till det här vattenfallet, som tydligen var det svårare av de två dit folk tas för att göra rappel. Våra två instruktörer, som för övrigt visade sig vara världens skönaste, måste ha tyckt att vi såg exceptionellt proffsiga och erfarna ut helt enkelt. 

Det var vi ju i själva verket inte alls, men det vägde vi upp med en oerhörd pepp och med mottot "Fake it till you make it."

 

Och det funkade! Sibylle var först ut och förutom ett close encounter med bergsväggen efter att ha halkat till under den första, väldigt hala etappen, firade hon ner sig som det pro våra instruktörer trodde att hon var.

 

Så var det min tur - men först säkerhetsinstruktioner och lite tips och trix uppe på toppen.

 

Det var sjukt kul men rätt svårt - bergsväggen var jävulusiskt hal och man fick hela tiden akta sig så att vattenmassorna inte slog undan fötterna på en. 

 

Men ner kom även jag! De frågade om vi ville göra om det och adrenalinhöga som vi var sa vi såklart jatackgärna!

 

Då vi den här gången kändes oss betydligt mer självsäkra (och kanske aningen våghalsiga) bestämde vi oss för att göra vår andra nedstigning med en liten twist.

 

Istället för att ha vår andreman längst ner för att säkra oss klättrade vi ner samtidigt som honom - inget sånt där Cindy Lauper-dravel om "If you fall I will catch you I'll be waiting" alltså. 

 

Här är vi hela gänget! Några skrubbsår, ett vänsterben som såg ut att ha två knän istället för ett samt en lårkaka senare. Men det var det banne mig värt. 

Gabriella-Du lilla våghalsiga varelse, vilken tur att man inte förstår allt.Så här efteråt kan jag ju hålla med om att det var fantastiskt och jag vet att Du kom helskinnad? därifrån. <3

Haha ja, så gott som iallafall! ;D

Ja, det är nog lika bra att mormor inte vet allt du hittar på förrän efteråt när vi vet att allt gått bra ;)

Sköna takter! Grymt avis!