Floder, vattenfall och lokala delikatesser
På torsdagsmorgonen promenerade vi ner till byn.
Vi skulle nämligen ut på en 6 timmar lång guidad tur med jeep! Här är vi samlade hela gänget, med bäste guiden don Rafael i mitten.
Jag satt mest såhär hela tiden på grund av nackspärr. Himla tur då att den finaste utsikten var just högerutsikten.
Som den av Río Magdalena, till exempel.
Vi åkte ända ner till "El Estrecho", vilket är flodens smalaste punkt. 2 meter, ungefär. Tydligen är det en massa människor som har försökt hoppa över men ramlat i och drunknat på grund av de starka undervattensströmmarna.
Det tänkte då inte vi göra iallafall, utan höll oss på tryggt avstånd.
Rafael visade oss ett bär som indianerna använder för att måla läppar och kinder röda.
Fina fjärilar fanns det också.
Och Aladdin-skalbaggar.
Vi åkte vidare - förbi kaffeodlingar...
..."lulu"-odlingar...(en frukt som har en väldigt speciell men god smak)...
...och sockerrör-plantage.
Så kom vi fram till Colombias högsta vattenfall!
*lIViNg On ThE eDgE*-ade lite.
Vi fyllde på energiförrådet med lite färskpressad juice.
Och arepas, mmm.
Jag blev väldigt fascinerad över tillagningen av sockerrörs-juice.
Det måste kvinnan ha märkt, för sen frågade hon om jag ville prova. Jatack!
Nästa stopp på turen var den här nationalparken.
Där fanns det en hel drös med stenstatyer.
Och en och annan grav.
Jag som redan hade fått mitt stenstatybehov mättat på Påskön förra året tyckte väl, liksom Sibylle, att det var sådär spännande.
Förutom att imitera statyer tittade vi mest på utsikten istället.
Kunde inte sluta förundras över den här vita blomman till vänster. De fanns överallt på ängen och såg ju nästan spraymålade ut. Himla märkligt.
Vi blev också övertalade att prova den här konstiga frukten som jag inte minns namnet på.
Det var utan tvekan bland det märkligaste jag någonsin har ätit. Innanför det lurviga (som man äter) finns en liten vätskefylld kula som går sönder när man biter, vilket gör att det känns som att man tuggar på ett fuktigt gosedjur, ungefär. Lokalbefolkningen betraktade oss ingående och förväntansfullt under hela provsmakningen, vi försökte hålla masken till en början för att inte bryta ihop av skratt men det var ju rakt omöjligt.
På kvällen när vi kom tillbaka till hostelet fortsatte fortsatte jag i samma wheninRome-anda och passade på att även smaka på friterad myr-rumpa. Smakade ungefär som torkat renkött för den som undrar. Den här lille? krabaten på väggen bredvid min säng lät jag dock vara - det fick vara nog med lokala delikatesser för den dagen, helt enkelt.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Vilket äventyr och vilka exotiska saker du får smaka på...friterad myr-rumpa låter ju onekligen spännande ;)
Svar:
Gabriella
Postat av: Lotta
Vilket härligt sätt att resa, även för mej som bara tittat på Dina fina foton och kommentarer, jättekul...tack.
Svar:
Gabriella
Postat av: Mormor
Tacksam för allt jag får ta del av och samtidigt som jag njuter så oroar jag mig förståss också, men så är det att vara mormor (stolt mormor). Kram!
Trackback
