Finfrukost, dödsångest och hejdå San Augustín
Sista dagen i San Augustín inleddes med en rejäl frukost hos vår tyske favoritkrögare.
Vi hade intagit så gott som samtliga måltider hos honom sedan vi av en slump hittade till hans restaurang vår första dag i San Augustín. All mat som serveras är vegetarisk, närproducerad och fullkomligt utsökt, för att inte tala om servicen sedan! Den här morgonen hade han tajmat brödbaket till vår sedvanliga kl.08-frukost, bara en sån sak liksom.
Så var det dags för dagens äventyr - en fyra timmars tur till häst! (Nervositeten inför gårdagens rappel var ingenting jämfört med den jag kände idag, herregud.)
Det här är nog det enda kortet jag har från den första etappen, då jag fann de två första timmarna allt annat än njutbara. Jag hade mest fullt sjå med att svettas av nervositet och dödsångest...
...och samtidigt hålla ett krampaktigt tag om tyglarna.
Ja, ni ser ju.
Betydligt lugnare blev jag dock under vårt första stopp, då jag fick gosa en stund med den här sötnosen.
Så var det upp i sadeln igen! Nu började jag dock känna mig lite säkrare och mer avslappnad, mycket tack vare det faktum att jag fick veta att en i sällskapet råkade vara läkare - neuroläkare, till och med. Himla behändigt ju.
Vi red förbi kaktusar täckta med enorma spindelnät...
...och vackra lundar.
Vi stannade till för att titta på vattenfall.
Och lurviga larver.
Här är vi, hela gänget!
Fyra timmar senare var vi så tillbaka i byn.
Jag var lättad och konstaterade än en gång att det nog aldrig blir någon häst-tjej av mig.
Vi åt en tidig middag och tittade lite i turistbutiker innan det sedan var dags att sätta sig på nattbussen tillbaka till Bogotá. Summan av kardemumman - en mycket fin påskvecka, med andra ord.
Kommentarer
Postat av: Mormor
Oj, oj, oj, ja nu har jag hållit andan genom den här turen och jag är tacksam veta att Du just nu är på en lite lugnare ort.Din medresenär!
.
Trackback
