Femton minuter i rampljuset, öppna landskap och San Augustín

På onsdagsmorgonen blev vi upplockade av vår privatchaufför Carlos - denna gång i en ny (nåväl) bil!

 

Han släppte av oss i centrum. Vi åt frukost och drack kaffe med mjölk, som nog egentligen bestod av cirka 0,1 procent kaffe och 99,9 procent kondenserad mjölk. 

 

Men vi var glada ändå!

 

Vi styrde stegen mot den lilla marknaden vi åkt förbi tidigare. 

 

 

 

Klockan var inte ens åtta på morgonen men det var redan full rörelse. Och så varmt, herregud. 

 

Det fanns en massa spännande att titta på  - levande fiskar...

 

...grönsaker och frukt...

 

...fina tiki-taxis...

 

...och finurliga restaurangskyltar.

 

 

Det var nog här som allt började - det omåttliga intresset och nyfikenheten kring de två gringas som gick runt och tog kort på tomater och gamla dörrar. Den här herrn ville absolut ta en bild tillsammans med oss, något som det senare visade sig att ungefär hela byns invånare också ville. 

 

De här stiliga herrarna, bland annat. 

 

Efter att ha poserat tillsammans med fiskhandlaren, skomakaren, tanten med knappt några tänder men med desto fler avokados i sin korg och en hel drös kids, kände vi att det var dags för en välbehövd kaffepaus. 

 

 

Kaffetåren intogs under samtal med denne lirare, där vi bland annat försökte förklara hur digitalkameror fungerar och varför man inte kan få bilden på papper på en gång. 

 

Allt gott har ett slut, såväl våra 15 minutes of fame. Det var dags att säga tack och hej och skynda till vägkorsningen där vi skulle bli upphämtade av bussen med slutdestination San Augustín.

 

Vi hade varit lite oroliga över att busschauffören skulle missa att hämta upp oss, men det visade sig att denna oro var obefogad. De hade till och med sparat de bästa platserna till oss - front row, mjodå man tackar.

 

Vägen från Rivera till San Augustín var ganska så fantastiskt vacker.

 

Efter tre svettiga timmar var det dags för fordonsbyte på busstationen i en by jag ej minns namnet på, för att sedan tillryggalägga den sista timmen i taxi. 

 

Så var vi framme i San Augustín! Vi bodde på ett så kallat "ekologiskt hostel", vilket innebar spindlar och andra kryp ungefär överallt men också en hejdunderlig utsikt över bergen och Río Magdalena.

 

Vi tog en promenad ner till byn, förbi kaffeplantage och annat fint.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid kyrkan fanns det en liten marknad.

 

Där tillagades bland annat denna söta delikatess, som verkade omåttligt populär.

 

Vi erbjöds smaka men tackade ödmjukast nej då vi fick veta vad den innehöll.

 

Vi tittade en stund på en av påskveckans många processioner, innan vi tog moppe-taxis upp till hostelet för en tidig kväll. 

Häftigt!
Men vad innehöll desserten, mariujana?

Kul att få känna sig så speciell om än bara för en kort stund ;) Sen undrar jag, precis som Ann, vad den där söta delikatessen innehöll?

Svårt förstå allt Du är med om, men bra att Du inte smakar på allt som bjuds och så låt inte de små krypen komma för nära. All lycka <3