Belöning
Efter en (halv-)dags uppsatsskrivande tyckte vi i torsdags att vi hade gjort oss förtjänt av en välbehövlig massage.
Sagt och gjort. Vi tog bussen till Los Olivos där vi mötte upp Jonathan, för att sedan avnjuta en "masaje anti stress". Dock är kanske avnjuta att ta i, och när det gäller anti stress-biten märkte jag ingen nämnbar effekt, utan snarare tvärtom. Halvminuten in i behandlingen upptäckte nämligen kvinnan orsaken till min sedan länge stela och ömma nacke, varpå hon ägnade resterande 44,5 minuter åt att förgäves råda bot på problemet. Nog för att jag brukar uppskatta viss smärta när det gäller massage, men den här gången var det på gränsen till outlidligt.
Tycker dock mest synd om den stackars massösen, vars desperation och frustration steg märkbart allteftersom tiden gick. Lågt mumlandes (läs svärandes) för sig själv försökte hon med alla möjliga medel mjuka upp min stela, nordiska nacke, dock utan resultat. När inte ens slagen med öppen handflata, som jag erkänner att jag ställde mig något frågande till, hjälpte, gav hon till slut upp.
Stackarn. Kudos for trying, dock.
Nog för att gravidmagar kan se lite olika ut, men denna version kan knappast vara anatomiskt möjlig?
Los Olivos.
Efter massagen mötte vi upp Abraham och Edward för lite Inca Kola som vi, tiill vår förvåning, faktiskt tyckte var riktigt gott denna gång. Tidigare gånger har vi uppfattat den som i sötaste laget, men nu var den istället riktigt uppfriskande, varpå vi konstaterade att perus nationaldryck helt enkelt bör intas väl kyld, ur små plastmuggar, på en trottoar i Los Olivos efter en lång, smärtsam och svettig massage för att på riktigt komma till sin fulla rätt.
Sagt och gjort. Vi tog bussen till Los Olivos där vi mötte upp Jonathan, för att sedan avnjuta en "masaje anti stress". Dock är kanske avnjuta att ta i, och när det gäller anti stress-biten märkte jag ingen nämnbar effekt, utan snarare tvärtom. Halvminuten in i behandlingen upptäckte nämligen kvinnan orsaken till min sedan länge stela och ömma nacke, varpå hon ägnade resterande 44,5 minuter åt att förgäves råda bot på problemet. Nog för att jag brukar uppskatta viss smärta när det gäller massage, men den här gången var det på gränsen till outlidligt.
Tycker dock mest synd om den stackars massösen, vars desperation och frustration steg märkbart allteftersom tiden gick. Lågt mumlandes (läs svärandes) för sig själv försökte hon med alla möjliga medel mjuka upp min stela, nordiska nacke, dock utan resultat. När inte ens slagen med öppen handflata, som jag erkänner att jag ställde mig något frågande till, hjälpte, gav hon till slut upp.
Stackarn. Kudos for trying, dock.
Nog för att gravidmagar kan se lite olika ut, men denna version kan knappast vara anatomiskt möjlig?
Los Olivos.
Efter massagen mötte vi upp Abraham och Edward för lite Inca Kola som vi, tiill vår förvåning, faktiskt tyckte var riktigt gott denna gång. Tidigare gånger har vi uppfattat den som i sötaste laget, men nu var den istället riktigt uppfriskande, varpå vi konstaterade att perus nationaldryck helt enkelt bör intas väl kyld, ur små plastmuggar, på en trottoar i Los Olivos efter en lång, smärtsam och svettig massage för att på riktigt komma till sin fulla rätt.
Kommentarer
Postat av: Mormor
Stackars Ella! Men jag funderar om massören eller massörskan där borta vet vad dom gör så var försiktig. Du skall så klart unna Dig och må gott den tid Du är där. Kram <3
Trackback
