Som ett expressbrev på posten
När det var dags att välja i vilket land vi ville göra våra fältstudier stod valet mellan höjdsjuka i Bolivia och magsjuka i Peru. Efter att noggrannt ha vägt för- och nackdelar med dessa två joyrides, föll valet alltså på magsjuka i Peru med motiveringen "hellre magsjuk vid x antal tillfällen än konstant höjdsjuka".
Well, nu såhär med facit i hand kan vi båda konstatera att det förra alternativet, höjdsjuka i Bolivia, hade varit att föredra. Det krävdes inte mer än ett och ett halvt dygn på peruansk mark innan vi båda låg däckade i en matförgiftning from hell. Illamående, magkramper, feber, yrsel, muskelvärk, frossa - jag menar, varför nöja sig med något lite halvdant när man kan gå all in?
Well, nu såhär med facit i hand kan vi båda konstatera att det förra alternativet, höjdsjuka i Bolivia, hade varit att föredra. Det krävdes inte mer än ett och ett halvt dygn på peruansk mark innan vi båda låg däckade i en matförgiftning from hell. Illamående, magkramper, feber, yrsel, muskelvärk, frossa - jag menar, varför nöja sig med något lite halvdant när man kan gå all in?
De senaste dagarna har således spenderats i horisontalläge i våra mörkerlagda och löjligt varma rum (takvåningar med minimala fönster utan AC eller balkong i den peruanska sensommaren är inte att rekommendera). Först när solen gått ner har vi orkat ge oss ut, fortfarande iklädda sovkläder, och då endast för att fylla på vatten- och medicinförråd. Vårt sedvanliga powerwalkande var nu utbytt mot ett Quasimodo-liknande hasande med paus efter varje kvarter för återhämtning, och vårt normalt sett livliga konverserande om hotties hit och puddingar dit sträckte sig nu inte längre än några enstaka ord och fraser i stil med "Är det långt kvar? och "Nej, bara en cuadra till....hoppas jag".
Utan att gå in på detaljer så tror jag att jag talar för oss båda när jag säger att detta är ett helvete vi ogärna vill återuppleva, varpå min kosthållning från och med nu kommer att utgöras av bröd, kex och lite mer bröd. Kanske någon banan då och då när jag känner för att festa till det lite extra. Knappast hela kostcirkeln, men lite skörbjugg, endokrina rubbningar och insulinpåslagrubbningar har väl ingen dött av?
Utan att gå in på detaljer så tror jag att jag talar för oss båda när jag säger att detta är ett helvete vi ogärna vill återuppleva, varpå min kosthållning från och med nu kommer att utgöras av bröd, kex och lite mer bröd. Kanske någon banan då och då när jag känner för att festa till det lite extra. Knappast hela kostcirkeln, men lite skörbjugg, endokrina rubbningar och insulinpåslagrubbningar har väl ingen dött av?
Sådär ja.
Välkommen till Peru.
Mitt nattdukdsbord. Egentligen biter inte de svenska medicinerna på sattyget som finns här, utan detta kräver tyngre grejer. Rosa piller, närmare bestämt. Högst oklart vad de innehåller och vad de egentligen är till för, men hey - de hjälper och det är allt jag behöver veta. Lite så we roll här i Sydamerika.
Mitt nattdukdsbord. Egentligen biter inte de svenska medicinerna på sattyget som finns här, utan detta kräver tyngre grejer. Rosa piller, närmare bestämt. Högst oklart vad de innehåller och vad de egentligen är till för, men hey - de hjälper och det är allt jag behöver veta. Lite så we roll här i Sydamerika.
Kommentarer
Postat av: Mormor
Jättetråkigt att Ni skulle råka ut för detta, men det är ett nöje att läsa Ditt inlägg. Det blir med ett leende. Hoppas Ni gjort bort det för den här resan. Kram <3
Postat av: Mamma
Tycker synd om er! Ni hade kanske lite väl bråttom men förhoppningsvis har ni klarat av det här med magproblem för den här gången ;)
Trackback
