Vulkankratrar, sköldpaddor och bastkjolar
På lördagen kände vi att det efter gårdagens strandhäng i paradiset nu var dags för lite äventyr!
Vi åkte till Orongo, för att titta på ceremoniella byar och vulkankatrar med sjöar i.
Det fanns en massa små hus att titta på...
...vars dörröppningar såg ut att vara i minsta laget även för småfolk som oss själva.
Utsikten var inte fy skam den heller.
Sedan var det dags att promenera vidare till nästa stopp på vårt äventyr.
Till vulkanen Rano Kau närmare bestämt, som uppskattas ha cirka 2,5 miljoner år på nacken och vars krater består av en sjö med en diameter på 1,5 km.
Längs med sluttningarna växer alla möjliga fruktträd, som exempelvis mango, banan och apelsin.
Vid vulkanen fanns det även en drös hieroglyfer att titta på.
Vi vilade en stund.
Och tog den obligatoriska hoppbilden, såklart.
Sedan var det dags att påbörja den långa vandringen ner mot staden igen.
På vägen vandrade vi genom eukalyptusskogar...
...och förbi en och annan ko.
Vägskäl utan skyltar. Tricky.
Två timmar senare nådde vi, utmattade, svettiga och hungriga, till slut vårt mål - hamnen i Hanga Roa...
...och ett kärt återseende av den chilenska specialiteten churrasco. Precis så god som jag mindes den.
Efter lunchen hängde vi lite med den enorma (och förmodligen uråldriga), sköldpaddan som bor i hamnen.
Hejhej.
På kvällen var det dags för festligheter.
En dans-show med traditionell polynesisk dans, för att vara exakt.
Det var ganska svårt att få en skarp bild på allt höftvickande och rumpskakande.
Och ja - ni ser rätt. Bilden ovan är, precis som i det tidigare inlägget, (tyvärr) inte arrangerad.
Jag och min danspartner, till höger. Joråsatt.
Vi åkte till Orongo, för att titta på ceremoniella byar och vulkankatrar med sjöar i.
Det fanns en massa små hus att titta på...
...vars dörröppningar såg ut att vara i minsta laget även för småfolk som oss själva.
Utsikten var inte fy skam den heller.
Sedan var det dags att promenera vidare till nästa stopp på vårt äventyr.
Till vulkanen Rano Kau närmare bestämt, som uppskattas ha cirka 2,5 miljoner år på nacken och vars krater består av en sjö med en diameter på 1,5 km.
Längs med sluttningarna växer alla möjliga fruktträd, som exempelvis mango, banan och apelsin.
Vid vulkanen fanns det även en drös hieroglyfer att titta på.
Vi vilade en stund.
Och tog den obligatoriska hoppbilden, såklart.
Sedan var det dags att påbörja den långa vandringen ner mot staden igen.
På vägen vandrade vi genom eukalyptusskogar...
...och förbi en och annan ko.
Vägskäl utan skyltar. Tricky.
Två timmar senare nådde vi, utmattade, svettiga och hungriga, till slut vårt mål - hamnen i Hanga Roa...
...och ett kärt återseende av den chilenska specialiteten churrasco. Precis så god som jag mindes den.
Efter lunchen hängde vi lite med den enorma (och förmodligen uråldriga), sköldpaddan som bor i hamnen.
Hejhej.
På kvällen var det dags för festligheter.
En dans-show med traditionell polynesisk dans, för att vara exakt.
Det var ganska svårt att få en skarp bild på allt höftvickande och rumpskakande.
Och ja - ni ser rätt. Bilden ovan är, precis som i det tidigare inlägget, (tyvärr) inte arrangerad.
Jag och min danspartner, till höger. Joråsatt.
Kommentarer
Postat av: Mormor
Av lilla försiktiga Gabriella har det blivit en liten äventyrerska och det är härligt se Dig ute på resa och ständigt nya upplevelser.
Postat av: Mamma
Kanonfina bilder! En av favoriterna är nog den på fågeln...eller vildvittran som Hanna säger ;) Haha, önskar nästan att man hade fått se dig live där på dansgolvet :)
Trackback
