Två månader och 16 intervjuer senare

Efter två månaders fältstudier och så många bussturer till Pamplona, San Juan de Miraflores att vi har tappat räkningen, har vi gjort totalt 16 intervjuer och är därmed klara med insamlingen av empirisk data. Vi hade gärna pratat med ännu fler familjer, men på grund av diverse faktorer (bortresta familjer, mörkrets inbrott och nära bliuppätenavhundar-upplevelser etc) har detta tyvärr inte varit möjligt. Men vad gör väl det, när vi har fått lära känna hela 16 fina familjer, alla med olika men ändå lika gripande historier och livsöden?

Ni har redan fått träffa några av dessa familjer, så nu tänkte jag presentera resten!




Yonica tillsammans med en av sina döttrar, som fyllde 13 år dagen till ära och hade världens sötaste hundvalp.



Marlene, som bor tillsammans med sina två barn på 10 respektive 2 år.


Oscar, Carmen och deras son. Dagen därpå bjöd de över oss på en öl och vi satt och pratade i eftermiddagssolen länge, länge om allt mellan himmel och jord. Himla fint.


En bild på mig, Leopoldina och hennes 9-åriga dotter. Leopoldina sa något som vi tyckte var väldigt fint, och som dessvärre också är väldigt sant: "Politikerna lovar alltid en massa men inget händer. De här ungdomarna från UTMPM däremot, de agerar. De gör skillnad."


Petra och Rafael.


Yovana, 26 år, här tillsammans med tre av sina fyra barn.


Norma med sina två barn på 9 år respektive 2 månader.


Reina till höger, som bor tillsammans med sin man, sin dotter och dennas man och barn.


Och så sist men inte minst, Humilda, här med ett av sina fyra barn.


Förutom intervjuerna har vi även närvarat vid ytterligare ett av UTPMP:s möten med familjerna i Pamplona.




Och så har vi sagt hejdå till fina Haydee, i mitten, som bor i området och som har hjälpt oss otroligt mycket. Hon har visat oss var alla familjer bor och presenterat oss för dessa, och jag vet faktiskt inte riktigt vad vi skulle ha gjort utan henne. Som tack för hjälpen gav vi henne en bok om Sverige, och cirka en miljon kramar.




















Kommentarer
Postat av: Mormor

Gabriella Du ger en miljon kramar och det är så fint så man kan fälla en miljon tårar och ändå förstår man inget. Varför ser världen ut så här?Alla ser så nöjda ut trots allt. Ni har gjort ett fint arbete och det kommer att ta tid att smälta detta. Välkommen hem till Sverige. Kramar! <3

2012-04-22 @ 07:39:45
Postat av: Mamma

Bra jobbat och roligt att ni samtidigt har fått lära känna alla dessa familjer!

2012-04-22 @ 18:07:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback