I söndags var vi ett gäng från UTPMP som åkte tillbaka till San Juan de Lurigancho för att hälsa på familjerna som vi byggde nödbostäder till. Eftersom jag hade gått runt i en slags post-konstruktionsdepp hela veckan var det såklart fantastiskt roligt att få träffa alla volontärer och familjer igen. Jag önskar bara att husbygget hade ägt rum lite tidigare, så att vi hade hunnit umgås ännu mer med våra nyfunna vänner, för de är verkligen helt fantastiska hela bunten.


Gänget!


Så fort vi kom fram samlades alla som vanligt utanför Delias butik - hos henne kan man nämligen köpa vansinnigt goda och läskande chups; is med olika smaker.


Yesenia gillar dem med jordgubbssmak bäst.



Såhär ser huset ut inuti, en vecka efter bygget. En säng där Delia, Yesenia och Carlitos sover, en byrå, tv och hylla...


...samt ett skrivbord där Carlitos kan sitta och göra läxorna.






Hemma hos familjen mittemot kryllade det av söta, fluffiga små kycklingar.


Jag dog ju såklart lite.




Jag och min danspartner Miguel, a.k.a Barbie & Ken ;)




Bästa Tikki!


I väntan på lunch tog vi det lugnt i skuggan...


...skapade konstverk...




...och myste i sängen.


Lunch!


Efter ännu en av Delias utsökta måltider med påföljande paltkoma var det så dags att kramas hejdå. En himla fin, om än också ganska så ledsam, dag.