Efter torsdagens snabbvisit till Anakena kände vi att en ynka timme i paradiset var på tok för lite. Vi behövde fler timmar, gärna oändligt många sådana. Nu är ju dock oändligheten en ganska lång tid, så vi fick nöja oss med cirka sju. Och oj, vilka fina sju sedan!


Ungefär så här glad är man i paradiset.


Vädret på Påskön skiftar snabbt och varierar ofta mellan olika zoner. Ex-scouten Petra är alltid redo!


Joråsatt.


Vi hade nästan hela stranden för oss själva. Ganska så fantastiskt, men också ganska jobbigt för två överväldigade svenskor med beslutsångest. Efter noggranna övervägningar kom vi dock fram till att i skuggan under den här palmen ju bara måste vara bästa platsen.






En hälsning till våra ex-jobbande klasskamrater i Linköping.


Om det mot förmodan skulle vara någon som ställer sig aningen frågande till vårt eget uppsatsskrivande: Fear no more. Och nej - bilden är (tragiskt nog) inte arrangerad.



Trefika i form av chokladmoai - snäppet bättre än Baljans kaffe och klägg.






När vi kom tillbaka till Hanga Roa på eftermiddagen visade det sig att det hade regnat hela dagen inne i stan. 




Vi trotsade risken för eventuella efterskurar och gick ner till hamnen lagom till solnedgången för en riktig finmiddag bestående av nyfångad, lokal fisk serverad med en hel drös goda tillbehör. En helt okej dag med andra ord.