Konstruktion av nödbostäder med Un Techo Para Mi País
Nu har vi kommit tillbaka efter fem fantastiska dagar i San Juan de Lurigancho, där vi har byggt nödbostäder tillsammans med organisationen Un Techo Para Mi País. Det har varit fem dagar av glädje, skratt, engagemang, tårar, samarbete, svett, obefintlig personlig hygien, damm och ömmande muskler och leder. Vi har lagt golv och tak, burit väggpaneler, spikat och sågat. Jag har lärt mig oerhört mycket när det gäller det rent praktiska, men framförallt har jag med egna ögon fått se att det faktiskt går att göra skillnad. Alla kan inte göra allt, men tillsammans klarar vi det mesta.
Här bodde vi!
På en skola en bit ifrån området där vi byggde husen.
Vår sovsal - en av tre.
Presentation av de 11 familjerna.
Dag 1 bestod av la descarga, alltså transporterandet av allt material.
Jag var redo och ganska så pepp.
Panelerna väger en hel del, och det krävs 4-6 pers på varje.
Vissa tomter var besvärligare än andra.
Lunch! Huset med grön framsida är en liten butik som ägs av kvinnan i familjen som vi sedan byggde huset till.
Dag 2 och dags för utjämning av grunden och golvläggning.
Huset är 3x6 meter, det gäller att mäta rätt!
Egenhändigt gjort vattenpass för att hitta lägsta punkten och sedan jämna ut resten av marken.
Santiago gick loss med hackan.
Just förberedelserna för att lägga golvet är den mest tidskrävande delen i konstruktionen. Jag vet inte hur många gånger vi fick börja om från början, mäta på nytt och höja och sänka, men resultatet blev iallafall ett skolboksexempel.
Lunch i skuggan med vår grupp; jag, Santiago, gruppledaren Maya, Karl, Lizet och Petra.
Vår familj hade ungefär en miljard kattungar, alla lika söta.
Santiago får en lektion i trombo av Luis och Leonardo.
På med golvet, och så var andra arbetsdagen över!
Dag 3 inleddes med ett gruppfoto i gryningen.
Med flaggan i topp, såklart.
Nästa steg i processen var att få väggarna på plats.
Det visade sig att jag var en riktig jäkel på att hamra, tro det eller ej - brås väl på far min.
Ja ni ser ju.
Så började vi fixa takstommen. Ovanför kan man se några av de andra husbyggena.
Sötaste Yesenia, 2 år och dottern i familjen.
Storebror Carlos, 6 år, gör läxorna.
Karl, eller Kalle som vi kallade honom.
Ett av barnen i huset mittemot fyllde 6 år och alla ville såklart vara med och fira.
Trötta men glada begav vi oss sedan tillbaka till skolan efter ännu en lång dag.
Dag 4 och därmed sista dagen på bygget. Trots sömbrist, blåmärken och träningsvärk var Petra och Tikki taggade till max.
Vi sade godmorgon till Delia i hennes butik.
Hejhej!
Dags för the final touch: tak, fönster och dörr.
Myslunch med Carlos och Yesenia...
...med påföljande paltkoma.
Så var det äntligen dags för konstruktionens höjdpunkt, nämligen invigningen av huset!
Vi höll tal och klippte band...
...där bandet sedan resulterade i ett fint minne runt handleden.
Och så avslutningsvis två bilder på hela gänget i vår skola, Comunidad Americana.
Bäst!
Påskveckan med UTPMP har verkligen varit en oerhört fin upplevelse som jag aldrig kommer att glömma och jag har fått nya minnen och vänner (runt 80 stycken närmare bestämt) för livet. Post konstruktions-deppen är ett faktum och jag kan bara hoppas att jag får möjlighet att medverka i något liknande, någon dag i framtiden.
Här bodde vi!
På en skola en bit ifrån området där vi byggde husen.
Vår sovsal - en av tre.
Presentation av de 11 familjerna.
Dag 1 bestod av la descarga, alltså transporterandet av allt material.
Jag var redo och ganska så pepp.
Panelerna väger en hel del, och det krävs 4-6 pers på varje.
Vissa tomter var besvärligare än andra.
Lunch! Huset med grön framsida är en liten butik som ägs av kvinnan i familjen som vi sedan byggde huset till.
Dag 2 och dags för utjämning av grunden och golvläggning.
Huset är 3x6 meter, det gäller att mäta rätt!
Egenhändigt gjort vattenpass för att hitta lägsta punkten och sedan jämna ut resten av marken.
Santiago gick loss med hackan.
Just förberedelserna för att lägga golvet är den mest tidskrävande delen i konstruktionen. Jag vet inte hur många gånger vi fick börja om från början, mäta på nytt och höja och sänka, men resultatet blev iallafall ett skolboksexempel.
Lunch i skuggan med vår grupp; jag, Santiago, gruppledaren Maya, Karl, Lizet och Petra.
Vår familj hade ungefär en miljard kattungar, alla lika söta.
Santiago får en lektion i trombo av Luis och Leonardo.
På med golvet, och så var andra arbetsdagen över!
Dag 3 inleddes med ett gruppfoto i gryningen.
Med flaggan i topp, såklart.
Nästa steg i processen var att få väggarna på plats.
Det visade sig att jag var en riktig jäkel på att hamra, tro det eller ej - brås väl på far min.
Ja ni ser ju.
Så började vi fixa takstommen. Ovanför kan man se några av de andra husbyggena.
Sötaste Yesenia, 2 år och dottern i familjen.
Storebror Carlos, 6 år, gör läxorna.
Karl, eller Kalle som vi kallade honom.
Ett av barnen i huset mittemot fyllde 6 år och alla ville såklart vara med och fira.
Trötta men glada begav vi oss sedan tillbaka till skolan efter ännu en lång dag.
Dag 4 och därmed sista dagen på bygget. Trots sömbrist, blåmärken och träningsvärk var Petra och Tikki taggade till max.
Vi sade godmorgon till Delia i hennes butik.
Hejhej!
Dags för the final touch: tak, fönster och dörr.
Myslunch med Carlos och Yesenia...
...med påföljande paltkoma.
Så var det äntligen dags för konstruktionens höjdpunkt, nämligen invigningen av huset!
Vi höll tal och klippte band...
...där bandet sedan resulterade i ett fint minne runt handleden.
Och så avslutningsvis två bilder på hela gänget i vår skola, Comunidad Americana.
Bäst!
Kommentarer
Postat av: Mormor
Så sitter jag här igen och läser och har väl sagt det flera gånger hur djupt berörd jag blir. Det är naturligtvis av stolthet över Dig och jag är ganska säker på att Du kommer att befinna Dig utomlands i framtiden även om avståndet till Dig då blir alldeles för långt för oss här hemma.Superbra, Guld till Dig Gabriella.Kram Din Mormor.
Postat av: Mamma
Förstår att det måste ha varit en otroligt speciell upplevelse och jag är övertygad om att det i framtiden kommer att ges många fler möjligheter till liknande upplevelser. Härliga bilder som man blir glad av! Kul att se alla dessa engagerade ungdomar, söta barn och djur och en Ella med en hammare i byggartagen :)
Trackback
