Såhär ser det alltså ut, vårt nya campus. Det är betydligt större än det gamla och utrustat med både den senaste teknologin, ett superfräscht och stort gym samt mysiga kaféer. Eftersom det ligger uppe bland bergen är utsikten minst sagt fantastisk. Ganska fräsigt måste jag säga, även om själva bygget är långt ifrån klart; det springer runt busvisslandes byggnadsarbetare överallt, man får se upp för lastbilar och traktorer och det borras och förs oväsen lite titt som tätt.

Ännu fräsigare hade det också varit om själva transportsystemet faktiskt hade fungerat. Eftersom det ligger bland bergen går det ingen vanlig kollektivtrafik dit, så därför har universitetet gratisbussar som ska transportera studenterna till och från campus. Bra idé, om det inte hade varit för det faktum att dessa bussar bara går sisådär en tre gånger om dagen, att de ibland får för sig att inte dyka upp och när de väl gör det så är de ofta fulla. Detta innebär att man antingen snällt får vänta i två timmar på nästa buss (inte optimalt eftersom lektionen ofta har slutat vid det laget), försöka få tag i en taxi (varken lätt eller särskilt ekonomiskt på sikt) eller gå (egentligen bara ett alternativ om du har ett extremt viktigt prov alternativt en plötslig dödslängtan; en 40 minuters rask promenad på en motorväg i 90 graders lutning (eller åtminstone så brant att jag brukar få lock för öronen när jag åker buss upp), som får cykelvägen från stan till campus i Linköping att framstå som raksträcka).

Trots dessa små irritationsmoment gillar jag ändå det nya campuset. Framförallt gillar jag det faktum att alla byggnader faktiskt har fyra väggar och centralvärme, till skillnad från det gamla campuset.

Lite såhär ser det ut, det nya campuset.