Ett besök på en av SOS Barnbyar

På fredagen besökte jag och Petra en av SOS Barnbyar, "Aldeia da Criança Alegre Kinderdorf Rio" i Jacarepaguá, Rio.

När jag gick i första klass på lågstadiet blev en av mina klasskamrater, Max, sparkad av en häst så illa att hans liv inte gick att rädda. Max stora intresse var brasiliansk fotboll och han älskade fotbollsstjärnan Romario och till minne av Max grundade hans mamma och pappa därför en fond, Max Minne, som i samarbete med SOS Barnbyar finansierar bl.a. fotbollsplaner och lekplatser i anslutning till SOS Barnbyar i flera länder. En av dessa fotbollsplaner är alltså just den i denna barnby.

Klockan nio på morgonen blev vi i alla fall upphämtade av Mr. Onesimo, direktören på barnbyn, och det var också han som visade oss runt. Vi fick bland annat se fotbollsplanen, lekområdena utomhus, den administrativa avdelningen och hur det såg ut inuti själva husen. Mr. Onesimo var helt fantastisk, han berättade om hur allt fungerade, svarade mer än gärna på våra frågor och presenterade oss för både barnen och personalen.

Barnen som kommer till barnbyn är antingen föräldralösa, eller har föräldrar som är oförmögna att ta hand om dem. Barnen får stanna högst två år i barnbyn, och under denna tid arbetar organisationen aktivt med att antingen, beroende på barnets ålder, finna adoptivföräldrar, hjälpa barnet komma tillbaka till sin egen familj, eller anordna med eget boende och arbete. Varje enskilt fall är specifikt, och målet är såklart att alla barnen ska få det så bra som det bara går, både när det gäller deras tid i barnbyn men även i framtiden. En mer detaljerad beskrivning av arbetet som SOS Barnbyar bedriver kan ni läsa här.

Både jag och Petra tyckte att besöket var mycket intressant, givande och rörande, och vi är enormt tacksamma för all hjälp vi har fått, både när det gäller förberedelserna men också mottagandet under själva besöket. Vi fick ett mycket bra intryck av barnbyn, personalen som jobbar där är i våra ögon hjältar, och när det gäller barnen så verkar de alla trivas jättebra. Tanken är att skapa en slags familjekänsla, och det är också något som man verkligen har lyckats med.

Barnbyns lekområde, vilket alla husen är byggda kring.

Fotbollsplanen.

"Fotbollsplan - Max Eriksson. En donation av familjen Eriksson till minne av deras son Max."

Mr. Onesimo och jag.

Lekplatsen.

Förutom fotbollsplanen har man även byggt en basketplan.

Utanför ett av husen...

...och såhär ser det ut inuti.

En tavla över alla de länder där SOS-Barnbyar finns.

Mr. Onesimo visar och förklarar hur det ser ut på bakgården av ett av husen.

Mr. Onesimo, Petra och jag.

Gabriella! Som Du förstår är det med tårar i ögonen som jag läser det här, det är så fantastiskt att Du varit där för jag minns hur svårt det var när Ni förlorade en klasskamrat redan i ettan. Ibland är det "ödet" som avgör var vi hamnar i livet.Var rädd om Dig!Kramar!

Mycket tårar här med, är så glad att besöket blev av och att det blev så lyckat. Kramkram!

Både tårar och glädje för tänk så fint det är ordnat till minnet av Max. Det var oerhört ledsamt men det är fantastiska föräldrar i Sara och Tomas som ordnat detta. Tänk ´vad du kan och vad du får uppleva bara det är värt en liten glädjetår:-)



Stor varm kram!