Byråkrati
Det är verkligen en hel vetenskap, allt det som har med byråkrati att göra. Jag visste att det var många steg att gå igenom när man väl kommit till Chile (för att inte tala om allt trassel när det gäller att fixa studentvisum, vaccin och så vidare i Sverige innan avresa) och jag har därför haft lite ångest inför detta ända sedan jag kom hit. Som tur är har jag blivit tilldelad världens bästa "buddy" - alla utbytesstudenter får en äldre, chilensk student som kontaktperson när de kommer hit, och just min heter Gabriel.
Gabriel var så snäll och offrade hela sin lediga dag igår för att kunna hjälpa mig att registrera studentvisumet hos polisen, för att sedan gå till folkbokföringen och fixa chilenskt ID. Vi åkte hit och dit över hela staden, och dagen bestod mestadels av att ta en miljon kopior på ALLT, fotografering hos både polisen och folkbokföringen, ett evigt köande och pappersarbete ända upp till halsen. Pricken över i:et var när kvinnan på folkbokföringen ville ta fingeravtryck på samtliga (!) fingrar.
Till slut var vi i alla fall klara och belönade då oss själva med en god lunch, en så kallad "churrasco" - ungefär som en hamburgare fast med mycket finare kött, en massa grönsaker och guacamole.
Nu har jag alltså gjort den jobbigaste biten, och det enda som nu återstår är att hämta upp mitt chilenska ID hos folkbokföringen nästa vecka. Verkligen obeskrivligt skönt att ha allt detta bakom sig och jag är så tacksam för att Gabriel tog sig tid och hjälpte mig, för jag vågar knappt föreställa mig hur jobbigt det hade varit att behöva göra allt ensam.
Gabriel var så snäll och offrade hela sin lediga dag igår för att kunna hjälpa mig att registrera studentvisumet hos polisen, för att sedan gå till folkbokföringen och fixa chilenskt ID. Vi åkte hit och dit över hela staden, och dagen bestod mestadels av att ta en miljon kopior på ALLT, fotografering hos både polisen och folkbokföringen, ett evigt köande och pappersarbete ända upp till halsen. Pricken över i:et var när kvinnan på folkbokföringen ville ta fingeravtryck på samtliga (!) fingrar.
Till slut var vi i alla fall klara och belönade då oss själva med en god lunch, en så kallad "churrasco" - ungefär som en hamburgare fast med mycket finare kött, en massa grönsaker och guacamole.
Nu har jag alltså gjort den jobbigaste biten, och det enda som nu återstår är att hämta upp mitt chilenska ID hos folkbokföringen nästa vecka. Verkligen obeskrivligt skönt att ha allt detta bakom sig och jag är så tacksam för att Gabriel tog sig tid och hjälpte mig, för jag vågar knappt föreställa mig hur jobbigt det hade varit att behöva göra allt ensam.
Mitt studentvisum.
Gabriel - min räddare i nöden.
Kommentarer
Trackback
