Ändrade planer, Sveriges nationaldag och snöoväder i Anderna
Efter att passagen igenom Anderna hade stängts av på söndagen på grund av kraftigt snöfall, visste vi inte om vi skulle kunna åka hem på måndagen eller inte. Vi gick i alla fall upp tidigt, åkte till busstationen för att där få veta att passagen ännu inte hade öppnats. Eftersom vårt gamla hostel var fullbokat fick vi leta upp ett annat, och väl på det nya hostelet hade vi börjat vänja oss vid tanken på att spendera ännu en dag i Mendoza.
Vi hann dock knappt välja sängar innan killen som jobbade där kom in och berättade att vägen till Chile nu hade öppnats, och att det skulle gå en buss om 10 minuter, varpå vi slängde oss in i en taxi och körde i ilfart till busstationen. Eftersom det är Sydamerika vi pratar om så gick ju inte bussen riktigt om 10 minuter utan snarare efter 1,5 timmar, men vad gjorde väl det - vi kom ju hem till slut.
Vi hann dock knappt välja sängar innan killen som jobbade där kom in och berättade att vägen till Chile nu hade öppnats, och att det skulle gå en buss om 10 minuter, varpå vi slängde oss in i en taxi och körde i ilfart till busstationen. Eftersom det är Sydamerika vi pratar om så gick ju inte bussen riktigt om 10 minuter utan snarare efter 1,5 timmar, men vad gjorde väl det - vi kom ju hem till slut.
Ett ganska förvirrat men ändå förvånansvärt positivt gäng i väntan på en uppdatering från gränsbevakningen i Chile.
Väl på busstationen var vi däremot inte riktigt lika peppade...
...men när det väl slog oss att det ju faktiskt var Sveriges nationaldag så blev vi svenskor genast lite gladare.
Killarna håller utkik.
På väg hem!
Hemresan tog fasligt lång tid, men van bussresenär som jag är tyckte jag att det var ganska trevligt ändå; fin musik, en bra bok och en ganska så fantastisk utsikt. Om bara den 10 timmars långa resan mellan Härnösand och Linköping kunde vara hälften så fin...
Aconcagua, Sydamerikas högsta berg.
När vi började närma oss gränsen förstod vi med ens varför de hade varit tvungna att stänga av passagen...
Himla konstigt med snö såhär i juni.
Den finaste biten av resan var nog när vi åkte nerför alla slingervägar med alla femtioelva kurvor med Anderna på båda sidor. Tyvärr var det lite för mörkt för att få till en bra bild, men jag satt i alla fall med näsan klistrad mot fönsterrutan så länge att jag fick nackspärr, samtidigt som jag lyssnade på den här låten och tänkte att nu dör jag - om inte av att vi slirar av vägen så för att jag kommer att glömma bort att andas. Så fint var det.
Gränsen mellan Chile och Argentina.
Hem, ljuva hem!
Kommentarer
Postat av: Mormor
Gabriella! Glöm inte att "SVERIGE ÄR FANTASTISKT", ja till och med Kramfors är "LJUST OCH VACKERT det senare enligt Robert Lind i alla fall. Tror säkert att resan mellan Härnösand-Linköping kommer att gå bra kanske med en bra bok m.m. kram!
Trackback
