Ingen kommentar

För några veckor sedan upptäckte jag att låsmekanismen på min resväska verkade ha gått sönder bara helt sådär, och efter en hel massa letande på internet efter återförsäljare men utan resultat gick jag igår förbi köpcentret på väg hem från skolan. Tänkte pröva my luck och gå till en vanlig väskbutik och fråga om de kunde laga min väska, trots att det inte var en Samsonite-butik. Jag hade inga större förhoppningar men gick i alla fall in och frågade, och till min stora glädje och förvåning berättade killen som jobbade där att de faktiskt sålde Samsonite-väskor och att det skulle inte vara några problem att skicka väskan till Santiago för reparation. Det skulle dock ta runt 3 veckor innan jag skulle få tillbaka den, så jag skyndar mig därför hem för att hämta väskan och lämna in den på en gång. Innan jag går hemifrån låter jag även Tanja prova att stänga väskan för säkerhets skull – det hade ju varit pinsamt om det bara var jag som gjorde något fel och den inte alls var trasig.


Traskar sen iväg, glad i hågen över att äntligen ha hittat en lösning på problemet. Väl tillbaka i butiken dumpar jag väskan hos killen samtidigt som jag förklarar att låsmekanismen verkar ha gått sönder och att det inte går att stänga väskan. Han nickar, lägger upp den på bänken och stänger väskjäveln på första försöket. Efter några sekunders pinsam tystnad som snarare kändes som en halv evighet ser jag hur det börja rycka i hans mungipor, varpå han skrattar gott och jag mest vill sjunka igenom marken. Jag stammar fram ett “oj, hehe, vad märkligt…” och tackar ungefär en miljon gånger medan jag några nyanser rödare i ansiktet försöker ta mig mot utgången utan att riva ner hela butiken med min enorma väska i släptåg. Precis när jag är på väg ut ropar killen "det är bara att komma förbi igen om du skulle få mer problem med väskan!" och ler och blinkar lite sådär retsamt. Tack för den liksom. Just ja, nämnde jag att killen som jobbade där var typ världens sötaste och i min ålder? Nej, det gjorde jag nog inte, men det var han.


Suck. Jag blir så trött på mig själv ibland.


Kommentarer
Postat av: Mamma

Haha, så typiskt dig Ella ;) Mycket underhållande!

2011-06-15 @ 22:43:55
Postat av: Mormor

Du är för härlig Gabriella. Vem annan kan få Mormor att sitta och skratta 1/2 11 på kvällen (jag brukar ju gråta). Så bra att Du får komma tillbaka om väskan krånglar igen.Du är en mästare på att skriva.

2011-06-15 @ 22:56:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback