Petras flatmates hade lagat mat; Vincenzo hade fixat äkta, italiensk lasagne och Roberto hade slängt ihop mexikanska, vegetariska enchiladas. Pojkarna kan verkligen det där med att laga mat - hjälp vad gott det var! Resten av kvällen - eller ja, snarare natten och delar av morgonen, spenderades sedan på diverse barer och diskotek. Vi hade det riktigt kul, även om en uppfräschning av mina, numera i princip obefintliga, franskakunskaper hade varit önskvärt. Vi gick nämligen ut med en sisådär 10 fransmän (Petras flatmate Bennoits vänner som var på besök) och det är ju inte utan att man skäms litegrann när man knappt kan säga varifrån man kommer efter att ha tragglat franskaglosor och grammatik i 7 år... Till vår stora lättnad (och förvåning) kunde dock killarna både engelska och spanska, så skammen blev som tur var kortvarig. En annan trevlig överraskning var att man denna gång slapp rinnande ögon, astmahosta och röklukt i både hår och kläder  - i början på året blev det nämligen förbjudet att röka på allmänna platser (vilket ju faktiskt var på tiden). Införandet av lagen ifråga var vi visserligen medvetna om, så överraskningen låg snarare i det faktum att alla faktiskt följde den.

Vi med Vincenzo och Roberto på väg för att möta upp fransoserna!

Igår blev det även en sväng till gymmet för ett näst sista gympass, och för att säga hejdå till vår favoriter Iban och Fernando. Fernando var så ledsen över att vi skulle åka, och för att vi inte skulle glömma honom fick vi välja varsitt foto ur hans album från hans glansdagar som professionell bodybuilder. Vi kände inte igenom honom på bilderna och trodde först att han drev med oss, men visst är det han - helt fantastiskt roligt.

Fernando i egen hög person, dock i en någon yngre (och tightare) version. Vårt smeknamn "Köttbullen" känns med ens inte riktigt lika självklart.