Tiden har verkligen gått overkligt fort och det känns både skönt och konstigt att terminen nu är över. Jag och Petra har haft en galet rolig höst här i Salamanca, och här nedan följer en kort (nåväl) sammanfattning av vårt äventyr som Erasmus-studenter.

Den 1:a september möttes vi, omänskligt tidigt, upp på Arlandas flygplats för att sätta oss på planet mot Salamanca. Lite ledsna efter att ha sagt hejdå till våra nära och kära, men framförallt spända och lite nervösa.

Terminen började inte förrän den 20:e september, och dagarna fram till dess spenderades antingen vid poolen, framför datorerna utanför McDonalds (det var på den tiden innan vi fick internet hemma) eller med promenader genom staden.

I början av september fick vi även uppleva Salamancas stadsfest - fyrverkerier, ett gediget utbud av tapasstånd på gatorna och musik och människor överallt. Det var faktiskt redan i september som vi upptäckte det som senare skulle bli vår favorittapas - moruno.

Det var även i september som vi, bokstavligt talat, snubblade över vårt fantastiska gym Sport Well. Vi hade nämligen blivit tipsade om gymmet på bilden nedan, men när vi sedan upptäckte att detta endast bestod av hantlar och testosterondrypande muskelnuttar beslöt vi oss för att spana in gymmet bredvid istället - något som senare skulle visa sig vara ett av våra bästa beslut under hela hösten.

Vi firade min födelsedag med spa-dag på gymmet, middag och bio...

...och hann även med en resa till San Sebastián - en underbar stad uppe i norra Spanien som vi båda blev blixtförälskade i.

Väl tillbaka i Salamanca var det dock dags för skola och verkligheten. Vi spenderade en hel del tid svärandes över allt pappersarbete, velande när det gällde kursval och att försöka förstå det spanska poängsystemet. Vi var nervösa som små skolflickor och det var med spända steg som vi gick till campus vår första skoldag. Denna visade sig dock bli något av ett antiklimax, eftersom den bara bestod av ett infomöte på knappt en timme.

Första lektionen vi gick på var, inte helt taktiskt nog, en lektion i ekonometri. Vi satt mest som frågetecken hela lektionen och försökte så gott det gick ignorera det faktum att våra mattekunskaper inte var i närheten av tillräckliga och bestämde oss för att ge kursen en till chans. Dagen därpå eskalerade dock det hela och vi dog lite inombords när läraren gick igenom "baskunskaperna", det som hon med andra ord antog att vi redan kunde. Vi blev tvungna att se oss besegrade och beslöt därför att spara ekonometrin till våren istället, med inställningen - den dagen, den sorgen.

I slutet av september lyckades Petra, som hittills hade bott hos min familj, hitta eget boende. Istället för en inflyttningsblomma fick hon en godiskaktus i inflyttningspresent - en så kallad "Kaktus Mumsus" närmare bestämt.

Oktober invigdes med en läskande glass på väg hem från skolan. Vädret var fortfarande varmt och jag spenderade en hel del i parken där jag, med ett inte alltför gott resultat ska medges, försökte kombinera solande och pluggande.

För att fira Kanelbullens dag den 5:e oktober ställde vi till med bullbak hemma hos Petra. Trots avsaknad av både diverse ingredienser och redskap, blev ändå slutresultatet riktigt lyckat.

I oktober blev det inte mindre än tre svängar till Madrid för min del. En gång för att träffa våra två kompisar från Linköping, Tanja och Bella...

...en gång för att spendera en dag tillsammans med kusin Erik som var där på semester...

...och en gång med David, som åkte hit i slutet på oktober för att hälsa på. Trots att vädret inte var på topp fick vi ändå några väldigt mysiga dagar här i Salamanca, som sedan alltså avslutades med en sväng till Madrid.

November bestod mest av förkylningar, lektioner och uppsatsskrivande.

Förutom detta anordnades det en riktigt trevlig internationell middag hemma hos Petra med efterföljande utgång och en, inte fullt lika trevlig, resa till Valladolid.

En av de roligaste händelserna under hela november var dock förmodligen den där lördagen i slutet av månaden när vi gick ut och dansade med våra instruktörer på gymmet. Galet rolig kväll, och ett gym med bättre personal, atmosfär och familjekänsla får man leta efter.

I början på december spenderade vi en långhelg nere i Valencia hos våra kompisar från Linköping. Trots ett par hinder på vägen (till exempel det faktum att hela spanska luftrummet stängdes precis när vi kommit till flygplatsen i Madrid) fick vi ändå spendera några riktigt härliga dagar med värme (nåväl, mer än i Salamanca i alla fall), sol och trevligt sällskap.

I december trappades pluggandet upp ytterligare ett snäpp. Förutom prácticas och uppsatsinlämningar hade vi nu även två tentor att plugga till. Eftersom vi vid det här laget hade blivit i princip immuna mot kaffets uppiggande effekt, var det nu dags att ta till tyngre saker.

Det blev även obligatoriskt adventsfika...

... firande av det nya året på universitetsstudenternas vis...

...och promenader i ett julfint Salamanca innan det välbehövliga jullovet hemma i Sverige.

Januari kan närmast beskrivas som plugg, träning, plugg och lite mer plugg, detta till följd av fem tentor på två veckor. Vi klarade oss dock igenom dessa med livhanken i behåll, och terminen avslutades genom att passa på att umgås med en massa fina människor innan det var dags att åka hem.

Det här är ju, som bekant, inte min första gång här i Salamanca, och liksom de tidigare gångerna har jag haft några helt fantastiska månader här. Det har varit stor skillnad att läsa på universitetet jämfört med på en språkskola och visst har det varit riktigt tungt emellanåt, men samtidigt har det också känts lite mer "på riktigt", på ett bra sätt. Jag har haft privilegiet att ännu en gång få bo i en av mina absoluta favoritstäder, jag har lärt känna helt underbara människor och fått nya minnen för livet.

Slutligen så är jag också så glad att jag har fått upplevt allt detta tillsammans med min fina Petra - tack för en helt grym höst, wapa! ♥