Man har väl rätt att ångra sig?
Okej, jag kanske var lite väl deppardyster när jag skrev inlägget imorse. Men det var, till mitt försvar, efter att ha blivit väckt mitt i djupsömnen av Juan som ropade att frukosten var klar, släpat mig upp i mitt zombieliknande tillstånd för att försöka få i mig ett knäckebröd och lite kaffe, för att sedan ha tillbringat alltför lång tid fylld av major tentaångest men utan att förmå mig ta fram böckerna ur resväskan.
Allt förändrades dock så snart jag klev ut genom ytterdörren på eftermiddagen. Beredd på sibirisk kyla á Salamanca i december, med halsduk och vantar i högsta hugg, möttes jag istället av något helt annat. Det tog någon sekund innan jag förstod vad det var som kändes så konstigt, så annorlunda, så... underbart. Värme. Solsken. Klarblå himmel. Uteserveringar. Kypare i kortärmat. Solande människor på Plaza Mayor. Lukten av vår. Inga minusgrader, inget mörker, ingen snö så långt ögat kunde nå. Snacka om total kontrast.
Jag gick som i ett lyckorus hela vägen till gymmet, där vi möttes av glada utrop och en massa kindpussar. Vi fixade ett nytt träningskort och fick några dagar gratis träning av Fernando - det lönar sig med andra ord att gå ut och dansa med gymvärden på lördagskvällarna. Alla stammisar från hösten var där; Fernando, Iban, Lökarna, Han med blicken, Fotbollskillen och Tanten som verkar fastnat i 80-talet, och det kändes nästan som att vi aldrig hade varit borta.
Dagen avslutades med andra ord betydligt bättre än vad den påbörjades, även om jag fortfarande är lite bitter över det faktum att jag lämnade kvar mina älskade solglasögon i ett av världens för tillfället mörkaste länder.
Allt förändrades dock så snart jag klev ut genom ytterdörren på eftermiddagen. Beredd på sibirisk kyla á Salamanca i december, med halsduk och vantar i högsta hugg, möttes jag istället av något helt annat. Det tog någon sekund innan jag förstod vad det var som kändes så konstigt, så annorlunda, så... underbart. Värme. Solsken. Klarblå himmel. Uteserveringar. Kypare i kortärmat. Solande människor på Plaza Mayor. Lukten av vår. Inga minusgrader, inget mörker, ingen snö så långt ögat kunde nå. Snacka om total kontrast.
Jag gick som i ett lyckorus hela vägen till gymmet, där vi möttes av glada utrop och en massa kindpussar. Vi fixade ett nytt träningskort och fick några dagar gratis träning av Fernando - det lönar sig med andra ord att gå ut och dansa med gymvärden på lördagskvällarna. Alla stammisar från hösten var där; Fernando, Iban, Lökarna, Han med blicken, Fotbollskillen och Tanten som verkar fastnat i 80-talet, och det kändes nästan som att vi aldrig hade varit borta.
Dagen avslutades med andra ord betydligt bättre än vad den påbörjades, även om jag fortfarande är lite bitter över det faktum att jag lämnade kvar mina älskade solglasögon i ett av världens för tillfället mörkaste länder.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Det låter toppen gumman! :) Njut nu av värmen och solen och stunderna på gymmet så mycket du kan!
Postat av: Sistah
Mohaha synd det där med glasögonen, men jag måste säga att jag är sjukt snygg i dom ;)
Postat av: Tanja
Vi hade lite samma känsla i Alicante :)
Postat av: Ella
Hanna, du skulle bara våga ;)
Haha okej, och ni har väl det ännu härligare med ännu mer värme också kan jag tro :)
Trackback
