I lördags träffade jag en kompis som jag lärde känna för två år sedan. Det var superkul att ses igen, även om det slog oss hur fort tiden går. De flesta av de jag lärde känna förra gången bor inte här längre, men det känns skönt att redan ha något slags kontaktnät, hur litet det nu än må vara. Bra när det gäller spanskan också, för det ger ju oftast mer att prata spanska med spanjorer än med andra utbytesstudenter. Det har för övrigt slagit oss hur mycket av den mest basala vardagsspanskan vi har förträngt under de här två åren vid universitetet. Minnet rymmer tydligen inte hur mycket som helst, utan nu har hyfsat vanliga och därför ganska användbara ord och verb som t.ex borsta tänderna, huvudkudde och sked fått ge vika för betydligt mer relevanta (?) uttryck som t.ex. dubbel bokföring, kassaflödesanalys och monopolistisk konkurrens...