Jag har alltid tyckt att söndagar kan vara lite smådeppiga och ångestframkallande, och för att citera min käre Lars Winnerbäck:

Idag är precis en sån dag. Det är tråkigt väder, svinkallt inomhus och allt är stängt (förutom kaféerna dvs). Som tur är, är min kära vän Leslie från England här på besök. Vi lärde känna varandra hösten -07 när vi båda bodde här hos familjen, och trots åldersskillnaden hade vi jättekul. Hon har ett hus i södra Spanien och jag följde med henne dit, och därifrån tog vi en tur till Marocko och Gibraltar, och vi har även varit en sväng till Portugal tillsammans.

Vi har idag spenderat eftermiddagen på hennes favoritkafé som ligger ett stenkast härifrån, där vi har druckit kaffe och pratat om allt mellan himmel och jord. Leslie är mysig, hon är lite som min extramormor/farmor, och jag har verkligen saknat hennes typiska engelska uttryck som "Old chap", "Mind you" och "Cheers". Jag kan dock inte förstå att det var hela tre år sedan som vi sågs sist. Nu när hon fick se mig utropade hon "Well look at you, you're all grown up!" (jag trodde själv inte att jag hade förändrats så mycket sen sist, men.. ;D) Vi har båda två varit här i Salamanca upprepade gånger sedan hösten 2007, men varje gång jag har kommit hit har hon precis åkt hem, och vice versa. Hon var t.ex. här i augusti, men var tvungen att åka hem dagen innan jag kom hit. Det är väl egentligen mest därför hon är här på besök, för att hälsa på mig. Det är fint tycker jag :)

Leslie och Yumi (som också bodde hos familjen -07), på vår tripp till Marocko.