Jag är så ur fas just nu att det nästan är löjligt. Jag har snittat ungefär 5 timmars sömn per natt den senaste veckan, jag är mer allmänt förvirrad än vanligt, jag kvävdes nästan av ett salladsblad för ett par minuter sedan och jag har hunnit med konsstycket att spilla ut både en coca cola och en kaffe (båda fyllda till bredden såklart) på offentliga utrymmen inom loppet av tre dagar. Coca colan på Pans & Company i måndags, mitt framför personal och gäster, kaffet idag på första lektionen - detta efter att ha trotsat det outtalade men ändå högst underförstådda förbudet mot förtäring av dryck och mat i klassrummet, kan tilläggas. Det värsta av allt är att jag numera har blivit så van att dessa pinsamheter knappt bekommer mig längre. En axelryckning, en svordom och fram med pappersnäsdukarna ur väskan liksom.

En fara för allmänheten, det är just vad jag är med andra ord. För är det något man aldrig bör göra, så är det att underskatta faran i en förrädisk pöl coca cola på golvet, eller kombinationen av kokhett kaffe och blottad hud (eller rena kläder för den delen).

Jag borde med andra ord inte få röra mig ute bland folk för tillfället, och om jag gör det bör det hänga en varningstriangel runt halsen på mig, alternativt stämplad i pannan. Umgänge sker på egen risk. Det är egentligen ett under att jag ens har några vänner kvar vi det här laget.

Så tack fina Petra, my comrade-in-arms, för att du står ut med mig.