Jösses vad stolt jag är över Petra och mig själv. Vi har verkligen kämpat med vårt arbete om Marockos arbetsmarknad den här helgen, och har nu knåpat ihop drygt halva arbetet. Skönt.

Effektiviteten är det med andra ord inga fel på när vi väl är på det humöret. Idag satt vi tysta mest hela dagen framför varsin dator, med undantag för enstaka svordomar eller högljutt pratande med sig själv. Och skulle vi hamna i en svacka och vara i akut behov av peppning, äter vi en clementin och lyssnar på ledsången till Pirates of the Carribean.

Det faktum att grundläggande behov som att äta och att sköta sin personliga hygien försummas en aning under våra pluggryck, det är en annan femma.

Petra i skamvrån hemma hos mig. Det är bra att vet hon vet sin plats.