Valencia - del 1

Så var vår lilla minisemester i Valencia över.
Det har varit riktigt skönt att få ignorera allt som har med skolan att göra och bara få ta det lugnt, utforska Valencia, äta gott och hänga med våra kompisar från Linköping. Det faktum att vädret var alldeles fantastiskt, närmare bestämt runt 20 grader och sol, gjorde ju inte saken sämre.

Även om det känns lite tungt att vara tillbaka i vardagen så är vi ändå glada över att fått se och uppleva något nytt. Ännu gladare är vi också över att vi kom iväg överhuvudtaget, för lagom tills vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Madrids flygplats så stängdes hela spanska luftrummet ned. Hyfsat frustrerande men, tyvärr, föga förvånande med tanke på att vi verkar dra till oss motgångar och allmän otur på samma sätt som flugor dras till koskit. Efter en hel del svordomar, ett svettigt löppass genom hela Barajas och en hel del åkande fram och tillbaka i tunnelbanan, lyckades vi i alla fall få tag i två bussbiljetter till Valencia. Istället för att komma fram till Valencia vid halv nio på kvällen, skulle vi nu anlända vid tre på natten. Hur vi sedan skulle ta oss tillbaka till Salamanca på måndagen, det var en världslig sak. För till Valencia, det skulle vi.

Vi ses snart igen, vårt älskade Salamanca!

Lunch- och fikadags på flygplatsen!

Passade på att få en inblick i hur det är att jobba som incheckningsdisksmänniska. Det är ju viktigt att hålla flera karriärvägar öppna.

Trött men lycklig efter att till slut ha lyckats få tag på bussbiljetter till Valencia. Det vattnas i munnen på mig vid tanken på middag. Jag öppnar förpackningen med tonfisksallad och sätter girigt gaffeln i ett salladsblad. Jag höjer gaffeln och ska precis föra den till munnen när busschaffisen upprört förklarar att "Not es possible eat en el autobus!". Det var den middagen, det.

La Ciudad de las Artes y de las Ciencias i Valencia.

Reunion! Jag, My, Bella, Tanja, Petra och Alex.






En helt vanlig klädaffär på shoppinggatan i Valencia - inga konstigheter.

Paella Valenciana - den ursprungliga, klassiska, paellan.


Kaffepaus på Starbucks!

Alex och jag :)

Kommentarer
Postat av: Mormor

Jag blir varm om hjärtat när jag ser att Du har trevligt. Vill ju inte att det skall krångla för Dig men samtidigt så lär Du dig mycket av det också. Skönt veta att Du är på plats igen. Fina bilder. Kram!

2010-12-08 @ 15:33:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback