(Mitt ansikte som numera hade antagit fyra nyanser av rött var för övrigt något som, av helt naturliga skäl bör medges, även verkade uppmärksammas av allmänheten. Hela vägen hem från gymmet var nämligen en enda lång walk of shame, där jag försökte skyla det mesta av mitt omänskligt röda fejs bakom kragen på jackan. Det faktum att en random gubbe stannade, skrattade och sa något samtidigt som han viftade med sin käpp åt mig gjorde inte saken bättre heller. Nu hade jag i och för sig musik i öronen så hans kommentar kan ju lika gärna ha handlat om det fina vädret istället för min ansiktsfärg, men av kroppsspråket att döma är tyvärr det senare alternativet mer troligt.)