Jäklar vad vi har slitit den här terminen med alla femtioelva (okej, kanske en liten överdrift men sju stycken är fullt tillräckligt) kurser. De senaste veckorna har vi längtat och väntat på att få åka hem och träffa våra nära och kära, och på sistone har vi sneglat avundsjukt på våra vänners bloggar och statusuppdateringar om jullov hit och hemresa dit.

Nu är det i alla fall äntligen vår tur, och ungefär såhär glada kände vi oss ikväll efter tentan i italienskan:

Nu är det dags att fortsätta med det alltid lika tråkiga packandet. Förra gången jag fick ett infall och började packa tröttnade jag efter ungefär fem minuter. Förhoppningsvis går det bättre den här gången.