I en by ovan molnen

Häromveckan var det dags för medföljning igen, till den lilla byn Valdivia närmare bestämt. Resan dit bestod av både flyg och buss i flera timmar, men vad gör det när resrutten går genom molnen bokstavligt talat?

 

 

Vi blev avsläppta här!

 

Precis vid en av infarterna till byn.

 

Gulligt ju. Ja, minus all polis, tungt beväpnad militär och specialstyrkor då, som också var på plats veckan till ära.

 

Första dagarna satt vi mest med vid en massa möten, med detta landskap som utsikt.

 

Och mellan varven kämpade vi oss upp och ner för denna ohemult branta gata (det syns inte så bra på bild hur brant den faktiskt var men en fick liksom gå framåtlutad i skidsvängar för att ta sig upp.)

 

Valdivia, byn ovan molnen.

 

Vi fotade eventuellt denna vy varje morgon i nästan en vecka, japp.

 

 

En dag åkte gjorde vi ett besök i grannbyn, som ligger på andra sidan floden.

 

 

 

 

 

 

(Den här är till dig, farmor ;))

 

 

 

Efter en veckas fin, om än lite krångligare och längre än väntat, medföljning var det så dags att säga hejdå till detta magiska och åka hem till Bogota igen.

Vilket äventyr ditt uppdrag medför och fantastiska bilder du tar! Delar den du gav till farmor med dörrarna ;-)

Kramar!

Tack Ella för dom sagolikt vackra fotona Du har verkligen konstnärlig blick OH vad jag blev glad för dom blå dörrarna blev riktigt rörd Att dörrar o fasader kan gripa tag i en så kramar till dig Vi ses ßnart❤