Igår gick vi på en lektion i ekonometri. Visst fick vi onda föraningar när läraren förklarade att hon, till skillnad från andra lärare på andra fakulteter, föredrog att utforma kursen ur ett matematiskt perspektiv, men vi bestämde oss ändå för att ge den en andra chans idag. Resultat? Jag gav upp antecknandet 70 min in i föreläsningen.  Själva ”repetitionen” av matriser gick väl an, men andra halvan av föreläsningen var mer som en hård örfil. A crack in the planet. Såhär, 7 timmar senare, ringer det fortfarande i öronen. Jag tror med andra ord att jag sparar ekonometrin till vårterminen i Chile.

 

Som tur är var föreläsningen i Macroeconomía superior 1 betydligt bättre. Läraren verkar bra, lite smålustig sådär, och baserade hela föreläsningen på Robinson Kruse och hans kokosnötter. Creds för originalitet. Det var dock lite klurigt att hinna med att lyssna, förstå, översätta till svenska och sedan anteckna samtidigt, mina anteckningar är därför en salig blandning av halva meningar på  både spanska, engelska och svenska, halvt fullständiga grafer och en hel del frågetecken. Att vi sedan inte visste vad det absolut mest förekommande ordet under föreläsningen betydde (och fortfarande inte vet, trots konsultation hos vår käre vän Norstedts), är ju en världslig sak. Vi noterade dock att många av de spanska studenterna hade dataskrivna föreläsningsanteckningar (lärarens egna) med sig, och det visade sig att man kunde fixa detta på en av de många fotokopiebutiker som finns i närheten av campus. Perfekt.

 

Ikväll ska vi testa två kurser till; en i EU:s ekonomi och en i juridik. Lite märkligt att sluta skoldagen klockan 22, men man kanske vänjer sig. Till slut. Förhoppningsvis.

 

Campus.

Eftersom vi fortfarande inte riktigt har vant oss vid det långa mellanrummet mellan frukost och lunch är (åtminstone) ett mellanmål nödvändigt. Idag blev det en mix av russin och gojibär. I en plasthandske.